Harry Potter
"Come and meet your faith, come to die."
Harry Potter böckerna har nästan alla fantasyälskare läst - kanske var det till och med Harry som fick dig att gilla fantasy, så som det var för mig - men för er som inte har läst böckerna så har ni lite information om dem här.
Det finns sju stycken Harry Potter böcker och tre stycken tilläggsböcker - allihopa skrivna av J.K Rowling. Böckerna är:
The Philosophers Stone (De Vises Sten)
The Chamber of Secrets (Hemligheternas Kammare)
The Prisioner from Azkaban (Fången från Azkaban)
The Goblet of Fire (Den Flammande Bägaren)
The Order of the Pheonix (Fenixorden)
The Halfblood Prince (Halvblodsprinsen)
The Deathly Hallows (Dödsrelikerna)
Dessa böckerna är vad som baserar de åtta populära Harry Potter filmerna, med samma namn som böckerna.
Extraböckerna i serien är:
Quiddich genom tiderna
Fantastiska vidunder och var man hittar dem
Barden Bagges berättelser
"Det sista sommarlovet från Hogwarts är snart slut och Harry Potter väntar otåligt på Privet Drive. Medlemmar ur Fenixorden ska komma och hämta honom och föra honom till en säker plats, utan att Voldemort och hans anhängare får reda på vart han tar vägen. Men när han väl kommit i säkerhet - vad ska han göra då? Hur ska Harry kunna utföra den livsfarliga och omöjliga uppgiften som professor Dumbledore har gett honom?" // Dödsrelikerna
Harry Potter böckerna är enligt mig en av tidernas bästa fantasyserier. Berättelsen börjar lite segt men de sista Harry Potter böckerna är mina absolut favoritböcker! Alla fantasyälskare bara måste läsa dessa - allt finns med. Kärlek, sorg, drama, spänning och mystik. Böckerna är enormt mycket bättre än filmerna, så om man vill se filmerna också så är det en bra ide att se dem innan man läser boken - annars blir de jättedåliga. Min favorit Harry Potter bok är Dödsrelikerna men alla är superbra. De sämsta i serien är De vises sten och hemligheternas kammare. Ett måste till varje läsare - vare sig du gillar fantasy eller inte så är detta en fantastisk serie för både stora och små. De första böckerna är mer barnböcker medan de sista passar alla åldrar. Harry Potters värld är en värld alla någon gång har drömt om, och man dras in i serien lätt och kan aldrig släppa taget om den! Jag vet inte hur jag mer ska få dig att förstå att Harry Potter serien är serien som är mest värt pengarna, den bästa av de alla! ;) Om du inte har läst dem så lovar jag att du inte kommer att ångra dig då du sätter dig i soffan med boken i händerna, det enda du kanske ångrar är att du kommer glömma bort omvärlden helt och inte kommer vara särskilt social förren du läst ut alla böckerna. För er vuxna läsare: ge inte upp efter de första böckerna, det blir mer "icke-barntillåtet" i de senare böckerna, med både kärlek och våld som mindre inte förstår. Så tro mig när jag säger att det bara är de första som är mer gulliga och anpassade efter barn. Se senare blir otroligt känslosamma och sorgliga...
Första stycket De Vises Sten:
"Mr och mrs Dursley i nummer fyra på Privet Drive var med rätta stolta över att kunna säga att de var helt normala. De var de sista man kunde tänka sig inblandade i något konstigt eller mystiskt, för de godtog verkligen inga sådana dumheter."
Sista stycket:
'Ja det kommer jag få', sade Harry och de blev förvånade över grinet som spred sig över hans ansikte. 'De vet inte att vi inte får lov att använda trolldomskonst hemma. Jag ska ha väldigt roligt med Dudley i sommar...'"
Första stycket Hemligheternas Kammare:
"Det var inte första gången ett gräl hade utbrutit vid frukosten i nummer fyra på Privet Drive. Mr Vernon Dursley hade väcts i den tidiga morgontimmen av ett högt hoande oväsen från Harrys rum. Harry var systerson till hans fru."
Sista stycket:
"'Stolta', sa Harry- 'Är du tokig? Alla gångerna jag kunde ha dött och inte lyckades göra det? De kommer bli ursinniga...' Och tillsammans vandrade de tillbaka genom utgången till mugglarvärlden.
Första stycket Fången från Azkaban:
"Harry Potter var på många sätt en högst ovanlig pojke. För det första avsydde han sommarlovet mer än någon annan tid på året. För det andra ville han väldigt göra sina läxor, men var tvungen att göra dem i djupaste hemlighet mitt i natten. Och dessutom råkade han vara trollkarl."
Sista stycket:
"Och med et brett leende vid åsynen av morbror Vernons skräckslagna ansite började Harry gå mot stationsutgången med Hedwig i sin skramlande bur överst på vagnen. Den här sommaren såg ut att bli mycket bättre än den föregående."
Första stycket Flammande Bägaren:
"Byborna i Little Hangleton kallade det fortfarande Dolderhuset, trots att det var många år sedan familjen Dolder hade bott där. Det låg på en kull med utsikt över byn. En del av fönstren var igenspikade med bräder, tegelpannorna hade fallit av taket och murgrönan växte ohejdat över hela fasaden. Dolderhuset, som en gång i tiden hade varit en vacker herrgård och den största och ståtliga byggnaden på flera mils avstånd, var nu fuktigt, förfallet och obebott."
Sista stycket:
"Harry blinkade åt dem, vände sig mot sin morbror Vernon och följde honom tyst ut från stationen. Det var ingen idé att oroa sig ännu, sa han till sig själv då han klev in och satte sig i baksätet på familjen Dursleys bil. Som Hagrid hade sagt: Det som skulle ske, det skulle ske.. och han fick ta itu med det när tiden var inne."
Första stycket Fenixorden:
"Sommarens hittils varmaste dag närmade sig sitt slut och en dåsig tystnad vilade över de stora, fyrkantiga husen på Privet Drive. De annars så skinande blanka bilarna stod dammiga på infarten, och de förut så smaragdgröna gräsmattorna låg svedda och gulnade eftersom all bevattning hade förbjudits på grund av torkan. Berövade sina vanliga sysslor med att tvätta bilar och klippa gräsmattor hade invånarna på Privet Drive dragit sig tillbaka in i skuggan i sina svala hus, där fönstren öppnats på vid gavel i hopp om att kunna locka in en obefintlig vindfläkt. Den enda som var kvar utomhus var en tonårspojke som låg utsträckt på rygg i en rabatt utanför nummer fyra."
Sista stycket:
"Harry nickade. Av någon anledning kunde han inte finna ord för att säga vad det betydde för honom att se dem alla samlade här på hans sida. I stället log han, höjde handen till farväl, vände sig om och gick före ut ur stationen mot den solbelysta gatan, medan morbror Vernon, moster Petunia och Dudley skyndade efter honom."
Första stycket Halvblodsprinsen:
"Det närmade sig midnatt och premiärministern satt ensam på sitt kontor och läste en lång promemoria som gled genom hjärnan utan att lämna det minsta spår efter sig. Han väntade på ett telefonsamtal från presidenten i ett avlägset land och eftersom han dels undrade öer när den förbaskade karln skulle ringa, dels försökte undertrycka obehagliga minnen av en mycket lång, tröttsam och svår vecka, fanns det inte mycket plats i huvudet för någonting annat."
Sista stycket:
"Hans hand slöt sig automatiskt runt den falska horrukruxen, men trots allt, trots den mörka och slingrande väg som sträckte sig framför honom, trots det slutgiltiga mötet med Voldemort som han visste måste komma, vare sig om en månad eller ett år eller tio år, kände han hjärtat svälla vid tanken på att det fortfarande fanns en sista gyllene dag av frid att glädjas åt tillsammans med Ron och Hermione."
Första stycket Dödsrelikerna:
"De båda männen dök upp ur tomma intet, några meter från varandra på den smala, målbelysta stigen. Ett ögonblick stod de helt stilla, med stollstavarna riktade mot varanras bröst. Sedan kände de igen varandra och stoppade in stavana under sina mantlar och började raskt gå åt samma håll. "Några nyheter?" frågade den längre av dem. "De bästa tänkbara" svarade Serverus Snape."
Sista stycket:
"'Han klarar sig säkert fint' mumlade Ginny. Harry såg på henne och sänkte frånvarande handen och rörde vid blixtärret i pannan. 'Det vet jag att han gör.' Harry hade inte haft ont i ärret på nitton år. Allt var väl."
Betyg: 8/10
Favoritkaraktär: Severus Snape eller Bellatrix Lestrange
Författare:
Första stycket De Vises Sten:
"Mr och mrs Dursley i nummer fyra på Privet Drive var med rätta stolta över att kunna säga att de var helt normala. De var de sista man kunde tänka sig inblandade i något konstigt eller mystiskt, för de godtog verkligen inga sådana dumheter."
Sista stycket:
'Ja det kommer jag få', sade Harry och de blev förvånade över grinet som spred sig över hans ansikte. 'De vet inte att vi inte får lov att använda trolldomskonst hemma. Jag ska ha väldigt roligt med Dudley i sommar...'"
Första stycket Hemligheternas Kammare:
"Det var inte första gången ett gräl hade utbrutit vid frukosten i nummer fyra på Privet Drive. Mr Vernon Dursley hade väcts i den tidiga morgontimmen av ett högt hoande oväsen från Harrys rum. Harry var systerson till hans fru."
Sista stycket:
"'Stolta', sa Harry- 'Är du tokig? Alla gångerna jag kunde ha dött och inte lyckades göra det? De kommer bli ursinniga...' Och tillsammans vandrade de tillbaka genom utgången till mugglarvärlden.
Första stycket Fången från Azkaban:
"Harry Potter var på många sätt en högst ovanlig pojke. För det första avsydde han sommarlovet mer än någon annan tid på året. För det andra ville han väldigt göra sina läxor, men var tvungen att göra dem i djupaste hemlighet mitt i natten. Och dessutom råkade han vara trollkarl."
Sista stycket:
"Och med et brett leende vid åsynen av morbror Vernons skräckslagna ansite började Harry gå mot stationsutgången med Hedwig i sin skramlande bur överst på vagnen. Den här sommaren såg ut att bli mycket bättre än den föregående."
Första stycket Flammande Bägaren:
"Byborna i Little Hangleton kallade det fortfarande Dolderhuset, trots att det var många år sedan familjen Dolder hade bott där. Det låg på en kull med utsikt över byn. En del av fönstren var igenspikade med bräder, tegelpannorna hade fallit av taket och murgrönan växte ohejdat över hela fasaden. Dolderhuset, som en gång i tiden hade varit en vacker herrgård och den största och ståtliga byggnaden på flera mils avstånd, var nu fuktigt, förfallet och obebott."
Sista stycket:
"Harry blinkade åt dem, vände sig mot sin morbror Vernon och följde honom tyst ut från stationen. Det var ingen idé att oroa sig ännu, sa han till sig själv då han klev in och satte sig i baksätet på familjen Dursleys bil. Som Hagrid hade sagt: Det som skulle ske, det skulle ske.. och han fick ta itu med det när tiden var inne."
Första stycket Fenixorden:
"Sommarens hittils varmaste dag närmade sig sitt slut och en dåsig tystnad vilade över de stora, fyrkantiga husen på Privet Drive. De annars så skinande blanka bilarna stod dammiga på infarten, och de förut så smaragdgröna gräsmattorna låg svedda och gulnade eftersom all bevattning hade förbjudits på grund av torkan. Berövade sina vanliga sysslor med att tvätta bilar och klippa gräsmattor hade invånarna på Privet Drive dragit sig tillbaka in i skuggan i sina svala hus, där fönstren öppnats på vid gavel i hopp om att kunna locka in en obefintlig vindfläkt. Den enda som var kvar utomhus var en tonårspojke som låg utsträckt på rygg i en rabatt utanför nummer fyra."
Sista stycket:
"Harry nickade. Av någon anledning kunde han inte finna ord för att säga vad det betydde för honom att se dem alla samlade här på hans sida. I stället log han, höjde handen till farväl, vände sig om och gick före ut ur stationen mot den solbelysta gatan, medan morbror Vernon, moster Petunia och Dudley skyndade efter honom."
Första stycket Halvblodsprinsen:
"Det närmade sig midnatt och premiärministern satt ensam på sitt kontor och läste en lång promemoria som gled genom hjärnan utan att lämna det minsta spår efter sig. Han väntade på ett telefonsamtal från presidenten i ett avlägset land och eftersom han dels undrade öer när den förbaskade karln skulle ringa, dels försökte undertrycka obehagliga minnen av en mycket lång, tröttsam och svår vecka, fanns det inte mycket plats i huvudet för någonting annat."
Sista stycket:
"Hans hand slöt sig automatiskt runt den falska horrukruxen, men trots allt, trots den mörka och slingrande väg som sträckte sig framför honom, trots det slutgiltiga mötet med Voldemort som han visste måste komma, vare sig om en månad eller ett år eller tio år, kände han hjärtat svälla vid tanken på att det fortfarande fanns en sista gyllene dag av frid att glädjas åt tillsammans med Ron och Hermione."
Första stycket Dödsrelikerna:
"De båda männen dök upp ur tomma intet, några meter från varandra på den smala, målbelysta stigen. Ett ögonblick stod de helt stilla, med stollstavarna riktade mot varanras bröst. Sedan kände de igen varandra och stoppade in stavana under sina mantlar och började raskt gå åt samma håll. "Några nyheter?" frågade den längre av dem. "De bästa tänkbara" svarade Serverus Snape."
Sista stycket:
"'Han klarar sig säkert fint' mumlade Ginny. Harry såg på henne och sänkte frånvarande handen och rörde vid blixtärret i pannan. 'Det vet jag att han gör.' Harry hade inte haft ont i ärret på nitton år. Allt var väl."
Betyg: 8/10
Favoritkaraktär: Severus Snape eller Bellatrix Lestrange
Författare: