Recension:
När jag först började titta på serien tyckte jag att serien var ytlig och långtråkig. Men efter den första säsongen började jag storgilla den och snart var jag smått beroende. Och nu är det slut, sista säsongen är över, och trots att jag precis stängde av tv:n saknar jag hemmafruarna redan.

 

 

Den åttonde säsongen var enormt känslosam. Jag grät till och genom många avsnitt. Men trots det så var det otroligt rolig - och spännande. Säsongen hade otroligt många tvistar och överraskningar, och jag blev chockad upprepande gånger över händelserna.

 

 

Varje avsnitt slutar mitt i dramatiken och gjorde att det enda jag kunde göra var att undra hur det skulle sluta. Och slutet på serien! Både sorligt och upplyftande. Jag älskade blandningen av tillbakablickarna från första avsnittet, och framtiden med att alla gick vidare med sina liv. Dock känns det lite sorgligt att de splittrades i slutet. Jag måste nog säga att slutet liknade enormt mycket slutet för komedi tv-serien Vänner.

 

 

Karaktärerna och deras skådespelare är underbara, allesammans! Alla är så mänskliga, att även om man vet att det är en dum och elak person så får man ändå medlidande känslor, för att man vet personens agenda eller förflutna. Alla har så mycket bagage att man känner med dem alla. Och jag älskar att gamla karaktärer kom tillbaka! Alla karaktärer utvecklades enormt mycket genom säsongen då de var tvugna att möta många hinder på sin väg till att lyckas. Personerna man såg i åttonde säsongen verkade knappast vara desamma som i de första säsongerna. Jag älskar verkligen hur alla har förändrats och anpassat sina liv till de nya omständigheterna. Tyvärr fick man säga adjö till vissa karaktärer, både tidigt i serien och sent.

 

 

Spoiler --> Detta gäller sorgligt nog även skådespelarna. Jag känner jag att jag vill skriva att Kathryn Joosten, som spelade Karen McCluskey, gjorde ett alldeles strålande och hjärtekrossande jobb med sin karaktär. Ni som har sett den åttonde säsongen, vet att McCluskey dog i sista avsnittet, men det jag tycker är otroligt sorgligt var att bara någon månad senare, dog även Joosten som spelat henne. Men genom hennes fantastiska insats kommer vi alltid att minnas henne. Vila i frid.

 

 

Jag rekomenderar serien för alla, för jag har lärt mig så mycket från den. Den tar upp allt från relationer, till vänskap och hur man kan hantera de värsta av situationer. Tillsammans med dramatiken, spänningen, komiken och alla fantastiska skådespelare har det skapat en toppenserie, med ett toppenslut. För trots all drama i serien så är Wisteria Lane mer än bara en gata, precis som McCluskey sade: "It's not just a bunch of houses in the same place. It's a community. It's lives that are connected, people who care about each other. I know it sounds sappy, but damn it, it's true. And these wonderful people I've lived beside they're my family."

 

Betyg: 8/10

Favoritkaraktär: Susan Delfino eller Karen McCluskey