Recension:
Unwind har en mörk berättelse som ger en stark inblick i en ytterst hemsk framtidsvärld. Trots att jag läst många dystopier (eftersom det är min favoritgenré) måste jag säga att Unwind är en av de bättre.

 

Neal Shusterman målar på ett exceptionellt sätt upp hur vår framtid kommer se ut. Han beskriver varför det har utvecklats åt det hållet, hur, vem, när, vad - han har en förklaring till allt. Och han skriver på ett spännande sätt som inte bara får läsaren att fastna för boken utan som också skapar en slags realism i historian, gör hela det påhittade samhället verkligt.

 

Dock kunde boken bli lite seg vid ungefär mitten, men det kompenserades starkt av de sista sidorna. Texten var både känslosam och hade många tvister. Läsaren sätts verkligen in i karaktärernas situationer och personligen mådde jag lite psykiskt dåligt av att läsa om vad de blev utsatta för.

 

Jag gillade karaktärerna eftersom de inte bara har sina naturliga brister utan även realistiska reaktioner på alla händelser. Här är det inte bara att slåss eller fly utan jag tyckte att man fick en inblick i karaktärernas inre strider. Jag älskar även att boken var ur många synblickar - både ur huvudpersonernas men även ur personer som inte är viktiga för själva berättelsen utan för bokens känsla. Detta gav en bättre inblick på deras värld.

 

Huvudidén i detta dystopiska samhälle är att inte tvinga på ansvar på någon förälder. Detta gör att de när som helst kan, enligt lag, bestämma sig för att antingen lämna ifrån sig sitt barn utanför någon annans dörr eller till och med ha dem "unwound" vilket innebär att de plockas isär kroppsdel för kroppsdel och blir bortdonerade bit för bit. Man kan till och med efterfråga nya delar utan någon större anledning, om man exempelvis är missnöjd med sin nuvarande ögonfärg. Då får man helt enkelt en "unwinds" ögon i den färg man vill ha. Ur mitt perspektiv känner jag att människorna i samhället inte riktigt förstår eller har insikt i vad det betyder att vara en "unwind" - de intalar sig helt enkelt att de isärplockades organ lever vidare i deras värdkropp, att de tekniskt sett inte är döda.

 

Jag älskade slutet på boken - det var känslosamt, storslaget och gjorde att jag vill få tag på Unwholly nu! Det kanske inte direkt var en cliffhanger, och boken hade kunnat sluta femton sidor innan vad det gjorde, men det riktiga slutet gav läsaren en bättre inblick på karaktärernas känslor efter allt de varit med om. Och jag måste medge att de sista femtio sidorna innehöll många överrraskningar!

 

Boken var sammanfattningsvis väldigt bra och spännande, men otroligt realistisk. Hemskheterna i den gjorde att jag gick mig en tankeställare om hur samhället faktigst skulle kunna utvecklas och om hur världen kanske ser ut om hundra år. Unwind var definitivt en exceptionellt skriven bok vars huvudmeddelande till läsaren är att kämpa för livet.