Fakta:
Wolfsbane är den andra delen i Nightshade-quadrilogin av Andrea Cremer. Föregångaren är Nightshade medan efterföljarna är Bloodrose samt Snakeroot. Till serien finns även en spin-off-duologi med böckerna Rift och Rise.

 

 

Recension:
Det här verkar vara en månad för kluvna känslor, för jag har verkligen svårt att lista ut vad jag känner för Wolfsbane.

 

Det jag vet är att Wolfsbane inte alls var lika bra som Nightshade, men att jag fortfarande gillade den. Andrea Cremer skriver bra och lättsamt och texten flyter på, gör boken extremt lättläst. Tempot är i normaltakt och skenar inte iväg. Jag kunde på en kvart, tjugo minuter, läsa över hundra sidor för att det gick så snabbt och enkelt med läsningen.

 

Jag både gillar och ogillar karaktärerna, mina känslor är som sagt kluvna. Karaktären Ren älskade jag i Nightshade men i Wolfsbane tappade jag intresset för honom. Men även perspektivet av andra karaktärer förändrades och känslorna är även där kluvna. Calla, till exempel. Jag förstår henne och känner ändå att hon agerar rätt, men samtidigt tycker jag att hon kunde bli motsägelsefull, självisk och lite otacksam. Meh. Det är det här med kärleksdramat - att Calla aldrig kan avgöra vem hon vill ha (trots händelserna i Nightshade!). Jag finner det helt enkelt lite irriterande att efter allting karaktärerna gick igenom i första boken att Calla börjar vela igen. Jag hade trott att valet var självklart.

 

Det kändes som om boken inte fångade upp mig lika mycket som Nightshade gjort, där jag inte kunde släppa taget. Kanske är det för att det är andra boken i trilogin som den blir lite händelselös, men jag tycker inte att det är en ursäkt. Men jag gillar fortfarande berättelsen och händelseförloppen. Och jag vet inte riktigt varför, men när jag läste Wolfsbane fick jag lite samma känsla som i Unearthly av Cynthia Hand... Konstigt.

 

Jag tycker dock att det Cremer har byggt upp är väldigt intressant att läsa om. Vargarna, deras samhälle och människorna i dem är rätt fascinerande.  Därför ser jag väldigt mycket fram emot den tredje delen i serien: Bloodrose, och hoppas på att den är minst lika bra. För trots brister så som seghet och  försämrade karaktärer fanns mycket positivt med boken så som att Cremer skriver fantastiskt och skapar en otroligt intressant värld som får mig att vilja fortsätta läsa. Lite action, lite spänning och lite kärlek skapar tillsammans denna otroliga bok Wolfsbane.