Solitary
Fakta:
Solitary är den andra delen i Escape from Furnace serien av Alexander Gordon Smith. Serien har totalt fem böcker, samt två noveller. Solitary är på 225 sidor.
Handling:
"We thought we’d made it, we thought we were free. But we should have known there was no way out of Furnace. All we did was slip deeper into the guts of the prison: into solitary confinement, where the real nightmares live - the warden, the Wheezers, and something much, much worse. The clock’s ticking. Because if we don’t escape soon they will turn us into freaks - like them. For ever. In the darkness of the hole your worst nightmares come to life."
"We thought we’d made it, we thought we were free. But we should have known there was no way out of Furnace. All we did was slip deeper into the guts of the prison: into solitary confinement, where the real nightmares live - the warden, the Wheezers, and something much, much worse. The clock’s ticking. Because if we don’t escape soon they will turn us into freaks - like them. For ever. In the darkness of the hole your worst nightmares come to life."
Recension:
Som ni vet så älskade jag första boken i serien - Lockdown. Den blev en av de totalt fyra böckerna som fått toppbetyg här på bloggen. Därför hade jag förstås skyhöga förväntningar på Solitary, och jag måste skriva att även om den inte riktigt nådde dem så känner jag att jag älskar serien mer och mer.
Det som fick mig att bokstavligen älska Lockdown var att den var så obehagligt läskig det kan bli. Jag har aldrig känt att jag blivit skrämd av en bok, inte förren jag läste Lockdown i alla fall. Men trots att Solitary fortfarande är hemsk och mörk så hade den inte samma obehagliga känsla över sig. Kanske är det för att Alex i boken är väldigt isolerad, men jag kände att det blev ett minus att den inte var lika läskig som sin föregångare. Men mörk är den definitivt - Escape from Furnace är den mörkaste serien jag läst - och spänningen är det inget fel på.
Boken tar vid där Lockdown slutade och läsaren kastas rätt in i första bokens chockerande händelser, men Smith lyckas ändå skickligt väva in ett inledningskapitel som ökar sympatin för Alex's karaktär. Tempot är högt och spänningen är total. Närmare mitten blir boken dock lite segare. Men för min del blev den inte sämre för det - jag gillade faktigst Alex's isolering eftersom den kändes så annorlunda från hans tidigare situationer. Och framåt slutet så snabbade tempot och spänningen till igen.
Boken var precis som sin föregångare känslosam - men det är just den mörka berättelsen som är i fokus. Man lär känna karaktärerna bättre och jag fastnade verkligen för dem allesammans. Läsaren känner ett automatiskt medlidande till dem eftersom Alexander Gordon Smith är expert på att skapa en realistisk och hemsk miljö - vilket gör att fängelset under helvetet känns mer än verkligt.
Solitarys slut var på något sätt både förutsägbart och med en överraskande cliffhanger och jag kan verkligen inte uttrycka hur mycket jag längtar till nästa del i serien - Death sentence. För trots att Solitary inte alls nådde upp i samma klass och obehagliga spänning som Lockdown så är det en mycket välskriven och spännande och mörk bok som inte går att ogilla. Jag är väldigt uppspelt över att få reda på mer av Furnaces hemligheter och hade jag mer än någon krona för tillfället skulle jag klicka hem resten av serien redan nu!
Favoritkaraktär: Zee
Rekommenderas till: er som söker en spännande och mörk bok.
Rekommenderas inte till: dig som vill ha en lugn och ljus bok.
Rekommenderas inte till: dig som vill ha en lugn och ljus bok.
Första meningen: "I have a confession."
Andra omslag: