Torka aldrig tårar utan handskar
Fakta:
Torka aldrig tårar utan handskar är en svensk miniserie regisserad av Simon Kaijser med bland annat Adam Lundgren och Adam Pålsson i huvudrollerna. Serien består av tre avsnitt (kallade Kärleken, Sjukdomen och Döden) och är på totalt 174 minuter. Den rekommenderas från 15 år och släpptes 24 juli 2014.
Torka aldrig tårar utan handskar är en svensk miniserie regisserad av Simon Kaijser med bland annat Adam Lundgren och Adam Pålsson i huvudrollerna. Serien består av tre avsnitt (kallade Kärleken, Sjukdomen och Döden) och är på totalt 174 minuter. Den rekommenderas från 15 år och släpptes 24 juli 2014.
Handling:
"Rasmus lämnar småstaden och trångsyntheten i Koppom och flyttar till Stockholm där han lär känna den världsvane Paul som tar honom under sina vingar. Genom Paul möter Rasmus kärleken i Benjamin som är med i Jehovas vittne. De älskar varandra så mycket. Världen och framtiden tillhör dem. Och det är då som sjukdomen kommer till staden. Bögpesten. Den nya digerdöden. De är så unga. En efter en skall de dö."
Recension:
Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här miniserien och därför är det svårt att säga om den levde upp till mina förväntningar eller inte. Jag hade i alla fall inte hört något annat än positiva saker kring serien, och därför antar jag att jag bortsåg från att svensk regi inte kan mäta sig med exempelvis amerikansk. Serien var bra, ja - men den har sina brister.
"Rasmus lämnar småstaden och trångsyntheten i Koppom och flyttar till Stockholm där han lär känna den världsvane Paul som tar honom under sina vingar. Genom Paul möter Rasmus kärleken i Benjamin som är med i Jehovas vittne. De älskar varandra så mycket. Världen och framtiden tillhör dem. Och det är då som sjukdomen kommer till staden. Bögpesten. Den nya digerdöden. De är så unga. En efter en skall de dö."
Recension:
Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här miniserien och därför är det svårt att säga om den levde upp till mina förväntningar eller inte. Jag hade i alla fall inte hört något annat än positiva saker kring serien, och därför antar jag att jag bortsåg från att svensk regi inte kan mäta sig med exempelvis amerikansk. Serien var bra, ja - men den har sina brister.
Efter deras första möte.Första avsnittet - Kärleken - var enligt mig rätt tråkigt och händelselöst. Avsnitt två och tre var definitivt bättre och serien slutade sorligt men förutsägbart. Från första minuten av serien visste jag att den skulle sluta så. Men ändå lyckades serien bli känslofylld, dock tyvärr inte känslosam. Jag fällde aldrig nåra tårar (vilket jag hade förväntat mig, jag hade ett paket näsdukar redo) och jag blev lite besviken när jag inte blev ledsnare än vad jag blev. Självklart är händelserna i serien hemska, men jag påverkades inte så mycket av dem som jag trott.
Man visste inte hur aids fungerade och trodde att den smittade genom luft.
Antagligen beror detta på den svenska regin. Jag har alltid stört mig på att svenska regissörer aldrig gör något eget - musiken är alltid densamma, och klippningen likaså. Och tyvärr innehöll även Torka aldrig tårar utan handskar dessa signaliment av en typisk svensk serie/film.
Glada gänget.
Jag tyckte att tidsväcklingen och de alternativa parallellerna till huvudhandlingen kunde bli rätt förvirrande ibland. Miniserien utspelade sig under fyra olika tider som sammanvävdes ihop, och ibland var det svårt att avgöra om det var dåtid, nutid, framtid eller minne från barndomen.
Nyheterna har överdrivit om hur aids smittas.
Ett stort plus till serien är Simon Bergers insats, som spelade Paul. Det var ärligt talat Paul som gjorde att jag gillade serien - han var en extremt levande och färgglad karaktär som fick mig att skratta. Hans stil, talesätt och kroppsspråk förespråkade för en enklare livsstil och jag kände mig verkligen imponerad av Bergers skådespeleri.
En av begravningarna.
Torka aldrig tårar utan handskar var en väldigt realistisk och religös bild över sjukdomen Aids utbrott i Sverige. Regissören har skickligt vävt in faktorer så som hur familj och vänner påverkas, och vad som händer efter man blivit offer till sjukdomen. Sammanfattningsvis var den här miniserien rätt bra, men den lyckades inte beröra mig lika mycket som jag trott den skulle. Regin var rätt simpel och typiskt svensk, och den enda skådespelaren som stod ut var Berger. Allt som allt är det en serie som är värd att se eftersom den ger en väldigt bra bild över dåtidens samhälle, men den kanske inte är något du ska se om du vill ha en wow-upplevelse.
