Fakta:
Splintered är den första boken i trilogin av Anita Grace Howard. Boken är en retelling av Alice's Adventures in Wonderland av Lewis Carroll och är på 371 sidor. Efterföljaren heter Unhinged och släpps 7 januari 2014.

Handling:
"Alyssa Gardner hears the thoughts of plants and animals. She hides her delusions for now, but she knows her fate: she will end up like her mother, in an institution. Madness has run in her family ever since her great-great-great-grandmother Alice Liddell told Lewis Carroll her strange dreams, inspiring his classic Alice's Adventures in Wonderland. But perhaps she's not mad. And perhaps Carroll's stories aren't as whimsical as they first seem. To break the curse of insanity, Alyssa must go down the rabbit hole and right the wrongs of Wonderland, a place full of strange beings with dark agendas. Alyssa brings her real-world crush - the protective Jeb - with her, but once her journey begins, she's torn between his solidity and the enchanting, dangerous magic of Morpheus, her guide to Wonderland. But no one in Wonderland is who they seem to be - not even Alyssa herself..."

Recension:
Jag älskar bokens design - inte nog med att omslaget är otroligt snyggt med sina detaljer och sitt blänkande, utan designen inne i boken är även den fantastisk. Till exempel så är texten lila istället för svart.

De flesta som har läst den här boken har älskat den, och jag kan definitivt förstå varför. Själv känner jag att den var bra - kanske till och med mer än bra - men jag kan inte påstå att jag älskar den. Men det finns däremot vissa saker med den som kan klassificeras som älskvärda. Bland annat så gillar jag sättet som Howard berättar sin retelling på. Det är helt enkelt inte bara en omskrivning av den klassiska sagan, utan även en fortsättning på den. Splintered utspelar sig ett tag efter att originalberättelsen i Underlandet avklarats, och jag tycker det är unikt gjort att fortsätta på ett klassiskt verk och sätta sin touch på den. I Howards fall har hon gjort den mörkare och konstigare.

Jag bokstavligen älskade de första hundra sidorna och fann dem hur intressanta som helst. Jag menar, vad fanns det inte att älska? En flicka som kan höra småkryp och växter prata, vars mamma sitter inlåst i ett mentalsjukhus och vars förfäder i själva verket var Alice från Carrolls berättelse. Jag var helt överväldigad över det som Howard hade lyckats att skapa.

Men efter ett tag tappade jag helt enkelt intresset eftersom det kändes som om boken förlorade lite av sig själv med handlingens gång. Dessutom började jag upptäcka fler saker jag störde mig på. Ingen av dem är särskilt stora, men tillsammans hindrar de Splintered från att nå ett högt betyg.

För trots att handlingen och karaktärerna minst sagt var intressanta och annorlunda från det jag annars brukar läsa om så gillade jag inte romansen i boken. Den kändes överdriven och malplacerad, ungefär som om Howard valt att ha med den bara för att andra ungdomsböcker har det. För mig kändes den helt enkelt inte äkta.

 

Texten var otroligt välskriven men det fanns med lite väl mycket referat från originalberättelsen för min smak. Det spelar ingen roll om man läst Carrolls bok eller inte, de flesta vet ändå vad berättelsen går ut på, och därför känns det onödigt att Howard hela tiden insisterar på att berätta det för läsaren. Jag trodde även att boken skulle vara mer obehaglig än vad den var.

Sammanfattningsvis är boken värd att läsas bara tack vare omslagsdesignen. Och trots att innehållet var väldigt intressant och sjukt bra utfört så fastnade jag helt enkelt inte för boken till hundra procent. Howard skrev om Lewis Carrolls berättelse på ett unikt sätt och lyckades fängsla mig i början, men efter ungefär hundra sidor tappades mitt intresse. Romansen och referaten till Carrolls bok blev för mycket för mig, men jag kan trots det skriva att jag storgillade boken och jag hoppas på att läsa fortsättningen när den kommer ut.