Handling:
"Neferets ondska och intriger har avslöjats för Högsta Rådet, men hon är inte typen som ger sig utan en fight. Nu är det viktigare än någonsin att Zoey och hennes gäng håller ihop, vilket visar sig inte vara helt enkelt. Dessutom tror Zoey att hon håller på att bli galen. Det hon ser när hon tittar på Aurox kan hon knappt förklara för sig själv - är et möjligt att Heath är tillbaka? Om hennes instinkt stämmer, så är det Aurox de behöver för att bekämpa ondskan. Men om hon har fel..."

Recension:
De flesta vet vilken House of Night serien är och ni har antagligen läst väldigt många recensioner om den redan. Därför vet ni att serien har blivit uttragen sedan några böcker tillbaka, så då behöver jag inte hålla på att älta det som alla andra. Men jag vill ändå påpeka att man skulle kunna klämma ihop hela serien på tolv böcker till kanske två eller tre, eftersom det ändå är mycket som inte är nödvändigt för läsaren att veta. Då hade det kunnat bli en komplett duologi eller trilogi, istället för en serie som blir tråkigare och tråkigare.

 

Det jag gillat med House of Night serien är dess romantik och drama, samt det faktumet att böckerna utspelar sig på en internatskola. Jag har helt enkelt funnit deras värld intressant från första boken, och det har lyckats hålla sig kvar även till Gömd. Dock har serien tappat både tempo och spänning, och för att vara ärligt hände det inte särskilt mycket i Gömd förrän vid bokens slut.

 

Det jag gillar med boken är att karaktärernas relationer med varandra har förändrats sedan tidigare böcker. Men jag stör mig fortfarande på språket och en del av karaktärerna. Sättet karaktärerna talar med varandra på känns inte verkligt och jag stör mig lite på vad de säger till varandra. Sedan har vi ju Zoey, som jag tycker är en av bokvärldens största hycklare. Jag tycker förstås att hon var bättre i Gömd eftersom hon inte längre har fyra pojkvänner, men jag känner fortfarande ett viss förakt mot henne. Däremot finns det karaktärer som jag tycker har blivit charmiga.

 

Jag gillar att de senaste böckerna har varit ur olika perspektiv. De första böckerna i serien var bara ur Zoeys synvinkel, men i Gömd tror jag det var sju eller åtta olika perspektiv man fick läsa ur. Vissa fick man bara läsa som en gång, medan vissa var flera, men jag uppskattar ändå att vara i tankarna hos fler karaktärer eftersom det ger en bättre överblick över alla situationer.

 

Dock kunde bokens händelser, reaktioner och karaktärer bli orealistiska ibland. Jag tycker att det personerna säger eller det som händer inte är viktigt för handlingen, utan det är bara ett sätt att dra ut serien på för författarna ska tjäna mer pengar.

 

Sammanfattningsvis var boken helt okej, helt klart värd att läsa om du gillat övriga delar i House of Night serien. Dock känns boken uttänjd och det är mycket som egentligen inte behöver vara med. Det känns nästan att böckerna blir längre och längre - men att det händer mindre och mindre. Dock måste jag medge att slutet i Gömd chockerade mig, så överraskningsmomentet var inte helt borta. Men trots att jag garanterat kommer avsluta serien, så är det ingenting jag längtar ihjäl mig efter.