Fakta:
Uglies är den första delen i Scott Westerfelds dystopiska quadrilogi. Övriga delar i serien är Pretties, Specials och Extras.

 

 

 

Recension:
Jag hade enorma förhoppningar på Uglies eftersom jag har läst så många bra recensioner om boken. Dock måste jag medge att jag kanske hade lite för höga förhoppningar, och att jag säkert hade tyckt om boken mer om inte så många hade varit positivt inställda till den.

 

Jag måste säga att boken var väldigt häftigt uppbyggd och jag tycker att den dystopiska känslan var underbar. Westerfeld inte bara nämde våra vardagssaker som antika föremål, utan hade också hittat på ny teknologi och utvecklat en samhällssyn på framtiden som kanske inte är så långsökt ändå. Trots att vi har en lång väg kvar för att komma till Uglies-samhället, känns det ändå otrolgit verkligt, som om vi faktigst kommer att befinna oss i den världen om kanske hundra år. På detta sätt överraskade boken mig verkligen. Jag älskar verkligen idén att det är obligatoriskt att skönhetsoperera sig, speciellt med tanke på hur vi har det med sådant idag. Bokens hemska känsla kommer just från att det känns som om skulle kunna ske i verkligheten, precis just nu. Boken känns helt enkelt väldigt genomtänkt.

 

Dock kändes dispositionen inte unik. Händelseförloppet var det man läst om tidigare: en idyllisk värld med några som gör motstånd mot regeringen som visar sig vara inte lika goda som alla trodde från början. Detta börjar bli lite tröttsamt eftersom det finns med i så många andra dystopier, exempelvis Delirium, Hungerspelen, Vassa Tändernas Skog och Divergent. Detta, tillsammans med oregelbunden takt, kunde göra boken lite tråkig ibland. Och med oregelbunden takt menar jag att ibland händer absolut ingenting, och ibland händer massor. Personligen föredrar jag en hyfsat hög, men definitivt jämn, takt.

 

Jag förstår dock alla karaktärerna i boken, och kan sympatisera med dem. Även Tally, huvudpersonen, som egentligen framstår som ytlig och bortskämd känns ändå verklig och realistisk. Om jag levt och blivit uppfostrad i Uglies-samhället skulle jag antagligen också ha en sådan livssyn som hon har, så det dömer jag inte henne för. Jag tycker även om kontrasten med karaktären David, som har levt ett helt annat liv än Tally. Just de olika karaktärernas livsstilar, mellan Pretties, Uglies, Specials och The Smokers ger ett annat perspektiv till boken, och bidrar även till fler känslor och ytterligare förståelse för karaktärerna och deras situationer. Dock måste jag medge att vissa karaktärer, de som inte hade huvudrollerna, inte utvecklades tillräckligt för min smak, de fick helt enkelt inte tillräckliga karaktärsdrag.

 

Sammanfattningsvis var boken bra, och jag ser fram emot boken Pretties. Men jag hade trott att den var bättre, och jag blev besviken på att den var så pass seg som den var. Men jag älskar samhällets uppbyggnad och den unika, och inte minst coola känslan av Westerfelds fantasi som med gadgetar (exempelvis hoverboards och flygande bilar) och manicker skapar en realistisk framtidsversion som jag faktigst kan föreställa mig slår in inom inte så lång tid. Boken hade tvistar och överraskningar, men det var verkligen dess mystism och realism som gjorde att jag gillade den.

 

Betyg: 6/10

Favoritkaraktär: David
Sidantal: 425
Rekomenderar för: dystopiälskare samt er som är intresserad av coola teknikgadgetar.
Rekomenderar inte för: er som lätt blir uttråkade eller söker något riktigt unikt.
Första meningen: "The early summer sky was the color of cat vomit."
Författare:

Antal böcker lästa 2013: 29