The great gatsby från 2013 är regisserad av Buz Luhrmann med bland annat Leonardo DiCaprio, Carey Mulligan, Isla Fisher och Tobey Maguire i huvudrollerna. Filmen är den femte filmatriseringen av den populära boken av Fitzgerald. Den är på 136 minuter och rekommenderas från 15 år.

 

Handling:
"Författaren Nick Carraway (Tobey Maguire), hans vackra kusin Daisy (Carey Mulligan) och hennes blåblodiga make Tom Buchanan (Joel Edgerton) sugs in i den förföriska värld som omger den gåtfulle miljonären Jay Gatsby (Leonardo DiCaprio) i Baz Luhrmanns resa bland bländande visuella intryck, baserad på F. Scott Fitzgeralds tidlösa roman."

Jag är otroligt kluven när det kommer till att recensera den nyaste versionen av The great gatsby. Å ena sidan älskade jag den: den hade grymma effekter, otroligt häpnadsväckande! Den var även intressant, glädjande och underhållande. Jag hade även blivit mycket överraskad med filmens slut om jag inte redan läst boken och sett en äldre version. Så på de punkterna har Luhrmann lyckats exceptionellt. Att miljöerna var så otroligt vackra som de var är ju inte heller det ett minus.

 

 

Men, jag måste skriva att om jag inte hade sett en äldre film som strikt följde boken, eller läst boken själv, så hade jag garanterat blivit otroligt förvirrad av filmen. Det är mycket som lämnas obesvarat och det finns lösa trådar. Ständigt hänger frågan "varför" i luften, och endast min tidigare kunskap om handlingen gjorde att den tystnades.

 

 

Jag tycker även att filmen hade för mycket "Hollywood"-ingredienser. De dramatiska delarna hade kunnat vara ännu mer chockerande om det hade hänt med fart och precision, istället för att hände i en typisk slow-motion stil. Det är väldigt svårt att förklara detta utan att spoila något, så det får helt enkelt räcka med att jag tyckte att det för "modernt".

 

 

Jag tyckte inte heller att man lärde känna karaktärerna på djupet. Självklart får man reda på rätt mycket om Gatsby, men man förlorar mycket information om Jordan, Myrtle, Tom och Daisy som har gått fram i de andra filmerna. Det är bland annat detta som gör att man som tittare blir lite förvirrad - för att det helt enkelt saknas ett djup. Musiken var däremot fantastisk och nästan alla låtar igenkännbara. Dock kände jag att mycket var väldigt modert, och ibland kändes det opassande för den tiden som filmen utspelas i.

 

 

Skådespelarna sköter sitt jobb riktigt bra. Bäst är Leonardo DiCaprio som spelar en otrolig Gatsby. Denna version av karaktären tycker jag är en väldig förbättring från den andra versionen jag sett (1974). DiCaprio lyckas med ett tydligt kroppsspråk, ansiktsuttryck och med en häftig dialekt förmedla den ultimata Gatsbyn. Dock anser jag att Daisy och Myrtle (trots att jag ansåg att de var alldeles för dramatiska och överdrivna i versionen från 1974) var alldeles för underdrivna. De hade förändrats en hel del från boken och jag kände att mycket av det som hände inte passade in just på grund av att karaktärerna inte hade den energin eller de dramatiska egenskaperna som jag ändå efterfrågade (i en lagom mängd).

 

 

Sammanfattningsvis var filmen riktigt bra trots att den hade sina brister. Den följer boken rätt bra, men definitivt inte strikt. DiCaprio glänser och Luhrmanns effekter, klippningar och musik glöder. Dock måste jag medge att många delar var mycket bättre i versionen från 1974. Men trots att filmen inte riktigt var vad jag förväntade mig, så är det icke desto mindre en film jag rekommenderar. Det är en film fylld med symbolik och, om du söker den, lärdom.