Everneath är den första delen i Brodi Ashtons trilogi. Det är en retelling på 370 sidor.

 

Jag hade väldigt höga förhoppningar på Everneath eftersom det är en retelling av berättelsen om Persephone och Hades. Det var eftersom jag älskar grekisk mytologi och har just denna myt som personlig favorit som jag köpte boken. Men tyvärr blev jag väldigt besviken.

 

Karaktärerna kändes platta och genom boken störde jag mig extremt mycket på dem, speciellt Cole och Nikki. De kändes tröga och oseriösa, och det är inte sådana karaktärer jag gillar att läsa om.

 

Boken som helhet var väldigt seg och tråkig, trots att den börjar väldigt bra. Språket är simpelt men utdraget och det gjorde att boken inte väckte några känslor hos mig. Spänningen kom aldrig igång, och den här boken som jag trott skulle vara mörk och spännande var snarare händelselös och besvikande.

 

Jag störde mig väldigt mycket på att tempuset byttes så ofta mellan dåtid och nutid. Jag hann aldrig fastna för den pågående händelsen förren det byttes och började handla om vad som hände för ett halvt år sedan.

 

Trots att jag gillar konceptet med en retelling av myten om Persephone och Hades, så var den dåligt utförd. Jag hade trott att mesta delen av boken skulle utspela sig i underjorden, det så kallade "Everneath", men ingenting utspelade sig där, utan allting hände i vårat vanliga samhälle. Det gjorde att boken hela tiden hade känslan att den ledde fram till "det stora" med att de skulle till underjorden, men när ingenting sådant hände så kändes det bara antiklimatiskt.

Sammanfattningsvis var boken en besvikelse. Den var helt okej, men jag hade förväntat mig så mycket mer av den och den fick min favoritmyt att framstå som sämre än vad den är. Karaktärerna och handlingen var tråkig och tempot segade sig fram. Det var helt enkelt en bok som jag inte fastnade för.

 

Genomsnittlig känsla:
Första meningen: "I was picturing his face - a boy with floppy brown hair and brown eyes - when the Feed ended."