Star trek är en film regisserad av J. J. Abrams med bland annat Chris Pine, Leonard Nimoy och Zachary Quinto i huvudrollerna. Filmen släpptes 4 november 2009 och rekommenderas från 11 år. Den är på 122 minuter och har en efterföljare, kallad Star trek: into darkness, som släpps 9 november.

 

Jag har såklart hört mycket om Star trek, både av bloggare och av Sheldon från The big bang theory, men samtidigt visste jag att jag brukar vara väldigt kritisk när det kommer till sci-fi. Därför blev jag glatt förvånad när jag storgillade Star trek. För er som inte vet så är detta inte en fortsättning på de gamla Star trek filmerna, utan en nystart.

 

Filmen är för det första väldigt intressant. Jag blev fascinerad av världarna och varelserna och jag tyckte att det var ett häftigt upplägg på samhällsdesignen. Det finns många läckra gadgetar och transportmedel och det känns som att regissören har lyckats med ett nyskapande och nyanserat tänkande till filmen. Star trek är helt enkelt moderniserad, utan att bli typiskt modern.

 

Star trek har genom hela filmen ett stadigt tempo och det blir aldrig tråkigt. Är det inte intressanta dialoger, så finns det pulshöjande actionscener. Filmen är väldigt bra gjord, och klippningarna flyter väl samman. Jag älskar verkligen det intellektella språket som karaktärerna använder sig av i filmen. Jag som tittare förstår verkligen vad Sheldon har pratat om i The big bang theory, och det är väldigt roligt när man känner igen karaktärer och citat från filmen utan att ha sett den tidigare. 

 

Skådespelarna i filmen är himla bra. Chris Pine (Franklin, This means war) sköter sin roll väldigt bra och jag fastnade verkligen för hans karaktär. Men skådespelarna som står ut är Zachary Quinto (Sylar, Heroes), Karl Urban (Éomer, Lord of the rings) samt Leonard Nimoy (Spock, Star trek). Jag har alltid gillat Quinto sedan hans roll i Heroes där han gjorde ett exceptionellt jobb med att spela Gabriel *Sylar* Grey. Men tyvärr har jag inte sett honom i fler serier/filmer efter det, förren nu. Och trots att hans roll som Spock kanske inte var lika proffisionellt spelad som Sylar, så var lyckades han ändå utmärkt. Karl Urban gillar jag enbart för hans medverkan i Lord of the rings. Han har varit med i många andra filmer men där har han inte gjort ett lika bra jobb. Hans arbetsinsats i Star trek var lyckad, men inte lika känsloväckande som i Lord of the rings. Och Leonard Nimoy har jag ärligt talat aldrig tidigare sett i en film, men jag vet att han är en gammal Star trek-legend. Och trots att han inte var en stor karaktär i den här filmen så fastnade jag ändå för honom.

 

Sammanfattningsvis var Star trek en väldigt bra sci-fi film som på ett intressant och modernisterat sätt lyckades fängsla mig med sina häftiga dystopiska prylar och underbara skådespelare. Tempot är jämnt och filmen blir aldrig tråkig. Jag ska defintivt se Star trek: into darkness och längtar till den släpps på DVD. Och precis som Sheldon kommer jag antagligen hädan efter citera Star trek. Live long and prosper.