Temple of the Winds
Fakta:
Temple of the winds är den fjärde boken i Sword of truth serien av Terry Goodkind. Serien består av 12 huvudböcker samt 3 spin-offs, och baserar tv-serien Legend of the seeker. Temple of the winds är på 822 sidor.Handling:
"The dangerous, fanatical Imperial Order, under the leadership of the power-mad Emperor Jagang and his multitude of demonic underlings, unleashes a deadly plague. To find a cure Richard Cypher and his beloved Kahlan Amnell must seek out the legendary Temple of the Winds, a fortress of evil sealed away for three thousand years. But the path of the Seeker of Truth is never an easy one - even if he can reach the Temple at all, there is no guarantee he'll ever return."
Recension:
Nu är jag riktigt, riktigt ledsen på Terry Goodkind! När jag läste första boken i serien, Wizard's first rule, häpnades jag av tempot och spänningen och hur Goodkind lyckades få mig på en känslomässig berg-och-dalbana. Den boken fick full pott, vilket bara har hänt fyra gånger här på bloggen. När jag läste fortsättningen var spänningen fortfarande stark men boken nådde inte riktigt lika långt som sin föregångare. Den fick 8/10. När jag sedan läste den tredje boken blev jag besviken men gav den 6/10, eftersom den endå var helt okej. Men nu..! Temple of the winds är den bok som får mig att sluta läsa Sword of truth-serien.
"The dangerous, fanatical Imperial Order, under the leadership of the power-mad Emperor Jagang and his multitude of demonic underlings, unleashes a deadly plague. To find a cure Richard Cypher and his beloved Kahlan Amnell must seek out the legendary Temple of the Winds, a fortress of evil sealed away for three thousand years. But the path of the Seeker of Truth is never an easy one - even if he can reach the Temple at all, there is no guarantee he'll ever return."
Recension:
Nu är jag riktigt, riktigt ledsen på Terry Goodkind! När jag läste första boken i serien, Wizard's first rule, häpnades jag av tempot och spänningen och hur Goodkind lyckades få mig på en känslomässig berg-och-dalbana. Den boken fick full pott, vilket bara har hänt fyra gånger här på bloggen. När jag läste fortsättningen var spänningen fortfarande stark men boken nådde inte riktigt lika långt som sin föregångare. Den fick 8/10. När jag sedan läste den tredje boken blev jag besviken men gav den 6/10, eftersom den endå var helt okej. Men nu..! Temple of the winds är den bok som får mig att sluta läsa Sword of truth-serien.
Trots att boken är på över 800 sidor så händer så gott som ingenting. I första boken hände nya saker hela tiden, men Temple of the winds består endast av långa dialoger, gråt och klagande. Tempot var sjukt segt och det var aldrig att jag kände att jag fastnade för boken. Den handlar endast om karaktärernas problem, inte hur de tar itu med problemen. Dessutom, det lilla som händer, är bara upprepningar från tidigare böcker.
Och karaktärerna, som jag förut älskade för deras unika personligheter och mod, har nu blivit extremt platta. De är helt färglösa och alla liknar varandra. De känns helt enkelt monotona.
Trots att boken är tjock så känns det inte som om berättelsen har utvecklats alls. Karaktärerna och handlingen slutar i ungefär samma position som de började och det mesta som de åstadkommit har berott på slumpen eller tur. Det gör riktigt ont för mig att hacka ner på boken eftersom Goodkind länge var min favoritförfattare, men Temple of the winds var helt enkelt inte bra, och inte ett spår av den fantastiska serien jag lärt känna syndes till. Jag känner mig otroligt besviken och Temple of the winds blev definitivt boken som gör att jag säger adjö till serien: trots min tidiga kärlek till de första böckerna.
Genomsnittklig känsla:
Genomsnittklig känsla:
Favoritkaraktär: Cara
Rekommenderar till: dig som inte känner kravet att läsa en hel serie. Första boken i serien är riktigt bra, så om du nöjer dig med att läsa endast den så stycker jag att du ska göra det.
Rekommenderar inte till: dig som stör dig på serier som går från fantastisk till magplask.
Första meningen: "'Let me kill him', Cara said, her boots strikes sounding like rawhide mallets hammering the polished marble floor."