I den tredje säsongen av House m. d. får vi se Hugh Laurie, Omar Epps, Robert Sean Leonard, Jesse Spencer, Lisa Edelstein och Jennifer Morrison i huvudrollerna. Säsongen är 1013 minuter lång och består av 24 avsnitt. Den rekommenderas från 11 år och spelades in 2006.

 

Handling:
"Dr. Gregory House har fortfarande det mest oförlåtliga beteendet någonsin, men hans genialitet när det kommer till att lösa medicinska mysterier andra inte kan har gett honom sitt arbetsteams respekt. I denna säsong påfrestar Houses oförutsägbara fall hans redan svaga relationer med hans kollegor, och sätter hans egna hälsa på spel."

Recension:

House m. d är en riktigt bra serie som lyckas hålla sig stark genom säsongerna. Första säsongen är rätt enformig och tråkig, medan den andra säsongen tar ett stort steg framåt och både är intensiv och humoristisk. Jag gillar verkligen den tredje säsongen, men måste skriva att den är ett mellanting mellan de båda tidigare säsongerna. Den är betydligt mycket bättre än den första säsongen, men inte lika bra som den andra.

 

Seriens charm ligger mestadels hos House och hans unika relationer till alla sina kollegier. Mina favoritscener är fortfarande de rappa verbala fajterna mellan House och dr. Cuddy och dr. Wilson. Jag älskar hur alla de tre karaktärerna alltid har svar på tal och jag hoppas att deras relationer fördjupnas ännu mer i nästa säsong. Dock måste jag skriva att det känns som att de andra karaktärerna; exempelvis Chase, Cameron och  Foreman, tar ett steg tillbaka i karaktärsutvecklingen. Det finns inte samma kemi mellan dem och trots att jag aldrig varit förtjust i exempelvis Foreman, så ogillar jag honom mer än någonsin i denna säsong.

 

Jag tycker att säsongen börjar riktigt starkt och intensivt och jag satt som uppslukad. Det var inte förren strax över halvvägs igenom säsongen som jag började tappa intresset lite. Självklart är de varierande fallen väldigt fascinerande, men förloppet känns förutsägbart. Dessutom gissar läkarna lite för mycket för min smak.

 

Att skådespelarna är fantastiska är det inget tal om, så därför tar jag och avslutar min recension här. Den tredje säsongen är riktigt bra, men når inte riktigt lika högt som sin föregångare. Vissa scener älskade jag och de kunde få mig att studsa upp och ner, medan andra var tråkiga och gjorde mig lättdistraherad. Det jag hoppas på att få se i kommande säsonger är djupare karaktärer, en mer intim relation mellan House, Cuddy och Wilson, samt lite mer oförutsägbarhet.