Nashville säsong 1
Handling:
"Karriären har börjat gå utför för den hyllade countrystjärnan Rayna James. Publiken sviker och skivförsäljningen dalar. I ett försök att andas nytt liv i Raynas karriär plockar hennes manager in det unga stjärnskottet Juliette Barnes som turnépartner. Men Rayna ser inte med blida ögon på sin poppiga och manipulativa nya kollega. Och finns det verkligen plats för två countrydivor på en och samma scen?"
Jag vill börja med att påpeka att Nashville inte är det minsta lik Glee. Jag vet att det är många som undrar om det är praktiskt taget samma serie, men nu skriver jag en gång för alla att de inte har många likheter alls. Glee är en tonårsmusikal, där karaktärerna brister ut i sång istället för att föra en dialog. Den serien utspelar sig största delen i skolan och man får följa ett gäng elever. Nashville är däremot en dramaserie. Visst, karaktärerna sjunger, men det gör de professionellt och det är inte sången som bygger upp avsnitten. Vi får följa deras vuxenliv som fullfjädrade kändisar, och den dramatik som uppstår i deras glamourösa liv. Varje avsnitt är bättre än det förra och intresset hålls genom hela serien.
Jag gillar att serien har starka kvinnliga huvudroller. Både Juliett (Hayden Panettiere), Rayna (Connie Britton) och Scarlett (Clare Bowen) är djupa och komplicerade kvinnliga karaktärer; och de har allesammans gemensamt att de kämpar för sin sak och vågar stå för det de tycker. Det är riktigt upplyftande att för en gångs skull se någonting annat än serier som kretsar kring kärleksdraman. Trots att det finns en hel del romantik med i Nashville, så fokuserar serien på hur dessa kvinnor med blod, svett och tårar, kämpar sin väg mot toppen. Även de svagare karaktärerna, exempelvis Jolene Barnes (Sylvia Jefferies), har fått en speciell plats i mitt hjärta, just för att de kämpat så hårt. Alla karaktärernas historier är riktigt intressanta att följa, och jag gillar hur det alltid fanns saker på djupet som förvånade och överraskade mig som tittare.
Nashville fokuserar såklart på relationer och sång, precis som Glee, men tar även upp viktiga ämnen så som politik, maktspel, droger, missbruk och otrohet. Serien känns realistisk, just för att den inte bara är en musikal, utan faktiskt tar upp tyngre ämnen. Nashville var trevlig och mysig att se på ena stunden, och spännande den andra, just för att den bytte riktning så pass ofta. Jag gillade speciellt de sista avsnitten av säsongen. Inte nog med att de var intensiva; de lyckades också beröra mig så pass mycket att jag satt tårögd genom avsnitten. Nashville kanske inte tar tittaren på vildsinta känslostormar; men serien får en att garanterat både skratta och gråta.
Nashville är en av mina favisar och Juliette är favoriten, en karaktär som många inte tycker om så jag får lite mot strömmen där. Det finns ju en anledning till varför hon är som hon är.
Scarlett gillar jag däremot inte alls. Tycker bara hon är mesig och hon platsar inte riktigt. Men hon växer lite i mina ögon under säsong 2.
Sen undrar jag hur de kommer göra med säsong 3, Hayden Panettiere är nämligen på smällen och väntar sitt första barn så det kanske skrivs in i manuset.. Men jag hoppas inte det, ett spädbarn känns inte riktigt rätt att ha med i serien. Men vi få vänta och se =)
Nashville är en av mina favisar och Juliette är favoriten, en karaktär som många inte tycker om så jag får lite mot strömmen där. Det finns ju en anledning till varför hon är som hon är.
Scarlett gillar jag däremot inte alls. Tycker bara hon är mesig och hon platsar inte riktigt. Men hon växer lite i mina ögon under säsong 2.
Sen undrar jag hur de kommer göra med säsong 3, Hayden Panettiere är nämligen på smällen och väntar sitt första barn så det kanske skrivs in i manuset.. Men jag hoppas inte det, ett spädbarn känns inte riktigt rätt att ha med i serien. Men vi få vänta och se =)
Oj.. Det blev dubbelt upp där =)