Lönnmördare
Lönnmördare är den andra delen i Jerker Hulténs serie Drakhjärta & Hamnskiftare. Den är 448 sidor lång och släpps av Idus bokförlag.
Handling:
"Två år efter det att Vera och Albin besegrat Molgor får de besök av en mystisk inkräktare. De förlorade själarnas stav stjäls och både deras föräldrar och byns borgmästare blir förgiftade. Det blir starten på en jakt för att ta tillbaka staven och på något vis försöka rädda dem. Men de flesta av drakarna har gett sig av norrut för att hjälpa Arghan i kampen mot kung Carpean, så Albin, Vera och Lill-Flamma blir tvugna att klara sig ensamma.""
Recension:
Lönnmördare av Hultén är animgen mörkare än den första boken i serien. Det är någonting jag hade hoppats på. Men samtidigt har den förlorat en hel del charm. Många av karaktärerna känns platta och dialogerna är enformiga. Ett exempel är att Hultén nästan alltid använder "sa" istället för ord som "suckade", "fräste", "skrek", "viskade", "gnällde" och så vidare. Efter ett tag blir det rätt tråkigt att läsa. Det låter kanske inte som mycket, men att variera dessa verb i dialogen ger faktsiskt mer liv till karaktärernas personligheter. Vera och Albin är dock fortfarande mycket intressanta att läsa om och är de karaktärerna man minns efteråt.
Hultén är väldigt påhittig och har en vild fantasti. Världen är intressant uppbyggd och drakarna väcker läsarens entusiasm. Dock är drakarna rätt mycket i bakgrunden i Lönnmördare och inte ens bedårande Lill-Flamma lyckas charma mig då hon hamnat i skymundan och lätt glöms bort.
Något jag stör mig på är att boken är orealistisk. Jag älskar fantasy-böcker, men det måste alltid finnas logiska förklaringar till allt från karaktärernas beteenden till världens uppbyggnad, och tyvärr brister Lönnmördare här. Dock tror jag att många unga, vid åldrarna 8-12, kan uppskatta boken eftersom de inte analyserar lika mycket som en vuxen. Ett tips till Hultén vore dock att läsa fantasyböcker för barn som även vuxna har lätt att fastna för, exempelvis Landet innanför av Maud Mangold eller The Chronicles of Narnia av C. S. Lewis, och använda som inspiration.
Allt som allt är Lönnmördare okej, men jag måste skriva att jag faktiskt uppskattade den första boken i serien mer. Hultén är en duktig författare men det känns som att han vill ha med lite för mycket och det blir lätt rörigt och utdraget. Fantasin är det inget fel på utan det som behöver fixas till är trovärdigheten och karaktärerna. Jag är defintivt nyfiken på fortsättningen.
