Boktjuven är en film regisserad av Brian Percival med Sophie Nélisse, Geoffrey Rush, Emily Watson och Nico Liersch i huvudrollerna. Berättarrösten görs av Roger Allam. Filmen släpptes 30 juli 2014 av 20th Century Fox och rekommenderas från 11 år. Den är 125 minuter lång och baseras på boken med samma namn, skriven av Markus Zusak.
Handling:
"När hennes mor inte längre kan ta hand om henne tvingas Liesel bo hos en fosterfamilj i andra världskrigets Tyskland. Liesel kan varken läsa eller skriva, men hennes fascination för det skrivna ordets styrka väcks till liv av den första bok hon stjäl, under sin egen brors begravning. Hennes fosterfar ger henne all hjälp hon behöver för att lära sig, och när familjen erbjuder ett gömställe åt en jude på flykt blir han och Liesel vänner. Med böckernas hjälp flyr de in i en drömvärld som för stunden hjälper dem att glömma krigets fasor."
Recension:
Jag gillar verkligen
Boktjuven. Den är välgjord, vacker och fräsch. Det finns väldigt många filmer som äger rum under andra världskriget, men
Boktjuven lyckas sticka ut. Självklart är filmen hemsk eftersom den utspelar sig i en tid med förföljelser och död, men trots det så blir man inte nedstämd av att titta på filmen. De flesta filmer om andra världskriget är rätt gråa och dystra men i
Boktjuven har de använt sig av vackra miljöer och starka färger. Visst får vi uppleva lite mörkare scener, men filmen visar för ovanlighetens skull även glädje och gemenskap. Det är rent av en fröjd att få följa Liesel och hennes familj eftersom vänskapen mellan dem är så stark och glädjande.
Boktjuven är en film som trots den fasansfulla handlingen även är värmande.
Modiga Liesel lär sig att ord är liv.
För er som undrar, så lyckas
Boktjuven följa boken rätt bra. Den är trogen Zusaks berättelse och skådespelarna ger liv till hans karaktärer. Rush (
Pirates of the Caribbean) och Nélisse (
Les Parent) är enastående, och deras samverkan är lysande.
Liesel blir vän med pojken Rudy.
Jag älskar berättarrösten i filmen och tycker att den ger filmen liv och en unik touch. Filmen berättas ur Dödens synvinkel och det är fascinerande att höra vad han har att säga. Jag tycker att filmen som helhet är mysig och genomtänkt, och den lyckades beröra mig. Jag blev till och med tårögd framåt slutet, trots att jag läst boken och visste vad som skulle komma.
Fosterpappan Hans älskar sin dotter.
Jag rekommenderar verkligen att du ser
Boktjuven. Det är en rätt lugn film som lyckas skildra andra världskriget på ett säreget sätt. Filmen fokuserar mycket på vänskap och gemenskap och trots att den utspelas i en hemsk tid så är filmen otroligt vacker och glädjande.