Downton Abbey: A Journey To The Highlands är ett avsnitt av serien som utspelar sig mellan den tredje och fjärde säsongen. Avsnittet är 89 minuter långt med Maggie Smith, Hugh Bonneville, Laura Carmichael, Jim Carter, Michelle Dockery, Joanne Froggatt, Rob James-Collier och Dan Stevens i huvudrollerna. Avsnittet rekommenderas från 11 år, och spelades in 2012.

 

Handling:
"Familjen Crawley reser till Duneagle Castle i Skottland för att hälsa på Violets systerdotter Rose och hennes föräldrar Shrimpie och Susan, men spänningar i värdfamiljen gör sig påminda. Några av tjänstefolket från Downton har följt med och gör sitt bästa för att anpassa sig till etiketten i det nya hushållet, medan familjen deltar i traditionell, skotsk hjortjakt och går på storslagen bal. Mary vill gärna vara med överallt, men Matthew är mer beskyddande gentemot sin fru än någonsin. Trots att de flesta i huset är fortresta håller Carson tjänstefolket i hårt arbete, men när ett nytt tivoli kommer till Thirsk pressas han att släppa lite på tyglarna. Branson har också stannat hemma för att ta hand om lilla Sybil. Han lockas till att ta upp kontakten med sina gamla vänner en trappa ned, men det visar sig bli problematiskt."

Recension:

Man ska definitivt inte missa mellanavsnitten, så som A journey to the highlands, om man vill hänga med i serien. Det händer alltid mycket i dem som är viktiga att ta del av om man ska förstå resten. A journey to the highlands är lika stilfull som alltid, med vackra miljöer och kostymer. Jag behöver inte heller upprepa att skådespelarna är otroligt begåvade och gör utomordentliga arbeten. Men det jag vill påpeka var att Dan Stevens var avsnittets stjärna och kommer att bli ihågkommen länge för sin prestation.


Avsnittet börjar lite småtråkigt och långsamt, men ungefär halvvägs igenom blir det bättre. Inte nog med att vi får lära känna karaktärerna bättre, utan karaktärer så som Thomas och Sarah växer mycket i mina ögon. I första säsongen avskydde jag dem båda, men nu kan jag inte tänka mig Downton Abbey utan dem. De är en del av seriens charm helt enkelt. Jag gillar också hur avsnittet, speciellt tack vare Anna (Joanne Froggatt), är väldigt glatt och får mig att le.

 

Men det jag gillade mest med avsnittet var utan tvekan slutet. Jag började ana oråd ungefär fem minuter innan avsnittet slutade, och min magkänsla visade sig vara rätt. A journey to the highlands slutade överraskande och dramatiskt, och därmed kan jag påstå att du måste se avsnittet om du ska uppskatta fortsättningen.

 

 

Avslutningsvis vill jag skriva att Downton Abbey: A journey to the highlands var riktigt bra. Fantastiska skådespelare, bra koncept och ett chockerande slut. Precis så som jag vill ha det. Det enda som saknas är lite tempo.