Den fjärde säsongen av Downton abbey släpptes 22 januari 2014 och rekommenderas från 11 år. I huvudrollerna får vi se Elizabeth McGovern, Hugh Bonneville, Laura Carmichael, Maggie Smith, Ed Speelers, Brendan Coyle, Jim Carter, Michelle Dockery, Joanne Froggatt och Phyllis Logan. Säsongen är 418 minuter lång och består av 8 avsnitt.

Handling:
"Året är 1922 och i den fjärde säsongen får vi fortsätta följa de älskade karaktärerna på praktfulla Downton Abbey. Nya utmaningar stundar medan familjen Crawleys och tjänstefolkets öden förblir tätt sammanlänkade. Sex månader efter Matthews tragiska död påverkar förlusten fortfarande det stora godset. Mary rustar sig för en helt ny framtid för sig och sitt faderslösa barn. Hon accepterar sin nya roll på godset och inser att hon nu – om än motvilligt – uppvaktas av flera ivriga friare. 20-talet slår i full blom och förändringens vindar blåser över Downton. Rose fortsätter att intressera sig för Londons spännande nattliv vilket innebär problem för familjen Crawley. Ediths relation med Gregson hotas av händelser utanför hennes kontroll medan passionen blomstrar och unga hjärtan riskerar att krossas en trappa ner."

När första avsnittet börjar är två älskade karaktärer borta. Den enas avgång förklaras i tredje säsongens extraavsnitt; A journey to the highlands, medan den andra lämnar serien utan någon förklaring över huvudtaget. Jag är otroligt ledsen över att båda dem är ute ur serien eftersom de var några av mina favoriter, men mest upprörd är jag över att den ena inte fick ett ordentligt avslut.


Med det sagt vill jag skriva att trots att serien fortfarande är bra så är den fjärde säsongen utan tvekan den hittills sämsta. Handlingen är helt enkelt mycket svagare än i de tidigare säsongerna, och jag tycker att den är väldigt förutsägbar.

 

Skådespelarna förblir dock starka och speciellt Phyllis Logan, Elizabeth McGovern och Maggie Smith strålar. Smith är den som bidrar till all humor, med hennes vitsiga kommenterar och kroppsspråk; Logan skildrar hur stark en kvinna kan vara; och McGovern spelar den sympatiske Cora som är omöjlig att inte gilla.

 

Säsongen bjuder också på njutningsfulla, präktiga kläder och väldigt vackra miljöer, vilket gör att jag nästan kan förlåta den svaga handlingen. Själva konceptet i sig är väldigt bra; säsongen kretsar kring kvinnlig styrka, vilket skildras genom Anna (Froggatt), Mary (Dockery), Hughes (Logan), Rose (James) och Daisy (McShera). Problemet är helt enkelt att tempot är lågt och efter ett tag blir konceptet tjatigt och utmattande.


Sammanfattningsvis så är den fjärde säsongen bra, men inte alls lika bra som de tidigare säsongerna. Skådespelarna är seriens stjärnskott, och kläderna och miljön är otroliga. Handlingen brister dock, och jag önskar ett högre tempo.