Frestad
Fakta:
Handling:
"Den här månaden heter jag Mary. Jag har olika namn varje månad - Brandy, Honey, Amy - ibland bryr sig Joe inte ens om att fråga vad jag heter. Men vad jag än kallas och hur han än hittar mig är han alltid lika skicklig på att väcka min åtrå med sin kropp, sin mun och sin beröring. Sexet är fantastiskt, det får mig alltid att längta efter mer under de evighetslånga veckorna utan honom, tills vi ses igen. Mitt riktiga namn är Sadie. En gång i månaden, över lunch, berättar Joe om sin senaste erövring. Vad han inte vet är att jag i min fantasi är huvudpersonen i alla de barnförbjudna möten han avslöjar för mig. Och att jag är fullkomligt besatt av vårt fiktiva sexliv. Jag vet att det är fel, jag vet att min man inte skulle förstå. Men jag kan inte sluta. Inte än."
"Den här månaden heter jag Mary. Jag har olika namn varje månad - Brandy, Honey, Amy - ibland bryr sig Joe inte ens om att fråga vad jag heter. Men vad jag än kallas och hur han än hittar mig är han alltid lika skicklig på att väcka min åtrå med sin kropp, sin mun och sin beröring. Sexet är fantastiskt, det får mig alltid att längta efter mer under de evighetslånga veckorna utan honom, tills vi ses igen. Mitt riktiga namn är Sadie. En gång i månaden, över lunch, berättar Joe om sin senaste erövring. Vad han inte vet är att jag i min fantasi är huvudpersonen i alla de barnförbjudna möten han avslöjar för mig. Och att jag är fullkomligt besatt av vårt fiktiva sexliv. Jag vet att det är fel, jag vet att min man inte skulle förstå. Men jag kan inte sluta. Inte än."
Recension:
Jag är inte ett särskilt stort fan av Megan Hart. Hon kan skriva, men hon är väldigt bokstavlig i sina beskrivningar och jag saknar ett bra flyt i texten. Frestad var bättre än den första boken jag läste av henne (Uppfylld) men hade fortfarande alldeles för många brister.
Boken handlar om skitstöveln Joe som en gång i månaden berättar om sina sexuella erövringar för Sadie, som drömmer att hon var en del av dem. Konceptet känns otroligt oäkta och orealistiskt. Inte heller fastnar jag för karaktärerna som alla saknar djup och styrka, men jag gillar allra minst Sadie. Hon är rent av en satmara. Hon är otroligt egocentrisk och svekfull, som hela tiden tycker synd om sig själv samtidigt som hon är nedlåtande mot andra; exempelvis mot sin man som hon behandlar som en börda. Hon växer inte heller som person, utan har samma platta, oälskbara personlighet genom hela boken.
Jag är inte ett särskilt stort fan av Megan Hart. Hon kan skriva, men hon är väldigt bokstavlig i sina beskrivningar och jag saknar ett bra flyt i texten. Frestad var bättre än den första boken jag läste av henne (Uppfylld) men hade fortfarande alldeles för många brister.
Boken handlar om skitstöveln Joe som en gång i månaden berättar om sina sexuella erövringar för Sadie, som drömmer att hon var en del av dem. Konceptet känns otroligt oäkta och orealistiskt. Inte heller fastnar jag för karaktärerna som alla saknar djup och styrka, men jag gillar allra minst Sadie. Hon är rent av en satmara. Hon är otroligt egocentrisk och svekfull, som hela tiden tycker synd om sig själv samtidigt som hon är nedlåtande mot andra; exempelvis mot sin man som hon behandlar som en börda. Hon växer inte heller som person, utan har samma platta, oälskbara personlighet genom hela boken.
Ärligt talat har jag inte mycket mer att säga. Dåliga karaktärer och dålig handling. Ibland fick Hart med lite ångande sexscener, men efter ett tag blev även dem tråkiga.
Genomsnittlig känsla:
Rekommenderar till: dig som gillar Megan Hart.
Rekommenderar inte till: dig som vill ha en romantisk, spännande och realistisk roman.