Winter at Downton Abbey är ett julspecialavsnitt som utspelar sig mellan den andra och tredje säsongen av serien; man måste alltså köpa det nionde avsnittet ur säsong 2 separat. Avsnittet är regisserat av Julian Fellowes och vi får återse Maggie Smith, Jim Carter, Hugh Bonneville, Iain Glen, Michelle Dockery, Joanne Froggatt, Rob James-Collier, Elizabeth McGovern, Dan Stevens och Brendan Coyle i huvudrollerna. Avsnittet är 90 minuter långt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2011.

Handling:
"Det är vinter år 1919. När krigets stormar lagt sig och livet sakta återgår till det normala på Downton Abbey vaknar de gamla konflikterna till liv och arresteringen av Bates skapar en dyster stämning i huset. Kommer han att bli dömd, eller frikänns han i tid för att få dansa med sin nya hustru på tjänarnas årliga bal? Mary måste noga tänka igenom sin framtid med Sir Richard Carlisle efter hans hotelser på jaktfesten och Violet oroar sig för att Rosamund ska bli sårad av den stilige men opålitlige Lord Hepworth som börjat uppvakta henne."

Winter at Downton Abbey håller samma höga klass som resten av säsongen. Om man gillat resten av serien ska man definitivt inte hoppa över julspecialet; det händer väldigt mycket i bara det enda avsnittet, som man inte borde missa.


Skådespelarna utför oklanderiga prestationer. Jag älskar Iain Glen (Game of thrones) som spelar Richard Carlisle och tycker att han är när intill oersättlig, precis som Jim Carter och Hugh Bonneville. En annan favorit är Maggie Smith, som är sitt vanliga, charmiga och kvicka jag som tillsammans med de andra lyckas göra Winter at Downton Abbey otroligt mysig och lättsam. Jag älskar karaktärernas relationer till varandra, speciellt den mellan Joanne Froggatts karaktär, Anna, och John som spelas av Brendan Coyle. De har en slags tillit till varandra som jag sällan ser i filmer och serier. Däremot börjar jag tycka att relationen mellan Michelle Dockerys och Dan Stevens karaktärer börjar kännas lite sliskig (kanske för att jag var Team Lavinia).

 

Trots att avsnittet inte hade det högsta tempot och var rätt förutsägbar, lyckades den beröra mig. I första halvan av avsnittet var jag nära till tårar, medan jag i andra delar skrattade eller var helt uppslukad av dramatiken. Det här är den perfekta serien när man letar efter någonting underhållande och lugnt; för man vill ju inte alltid se någonting spännande. Ibland söker man efter det lilla söta, som Downton Abbey, och Winter at Downton Abbey är inget undantag. Den bjöd på både romantik, humor och dramatik.