Mellody Looh - Födelsemärket, är Gabriella Kjeilens debutbok. Den är 361 sidor lång och släpps av författarens egna förlag; Poopuu förlag.
Handling:
"Märket på Erikas hals har alltid fått henne att känna sig annorlunda. När hon får veta att jorden inte är hennes hem och återvänder till planeten Lavida, en planet befolkad av varelser hon bara trott fanns i sagorna, hoppas hon på att äntligen få passa in. Men trots att hon har formskiftarnas märke verkar det inte vara det hon är. Krafterna hon bär inom sig är allt för mörka. Dessutom dras hon till en av de förvisade vampyrerna. Hon kastas in mitt i en uråldrig strid mellan ont och gott där det är svårt att skilja vän från fiende, med ett öde som väger tungt på hennes axlar. De vill att hon väljer sida. Ett val som visar sig vara svårare än hon trott."
Recension:
Mellody Looh - Födelsemärket började riktigt bra. Jag fastnade verkligen för prologen och gillade hur man kastades rätt in i handlingen. Dock blev boken snabbt väldigt överdriven och orealistisk. Misstolka mig inte; jag älskar fantasyböcker, men då ska det övernaturliga kännas trovärdigt. Själva fantasydelen i Födelsemärket kom in för snabbt för min smak och det kändes overkligt. Jag fann för många sammanträffanden och läsningen kändes helt enkelt inte övertygande. Det kändes som att Kjeilen ville ha med för mycket, och det blev helt enkelt överdrivet med både nya planeter, teleporteringar, klassiska övernaturliga varelser, en kungafamilj osv. Det hade varit bättre att fokusera på en av de sakerna, eller åtminstone tona ner det lite.
Boken i sig består av rätt typisk fantasy; med kamper mellan ont och gott, övernaturliga varelser som féer och vampyrer, och såklart bad boy-kärleksintresset. Eftersom det var sådant jag läst om hundratals gånger tidigare så fastnade jag inte riktigt för läsningen. Boken kunde bli småspännande ibland, men på grund av att den inte var unik så blev den också tråkig. Karaktärerna var inte några jag kunde relatera till och boken kändes klyschig.
Läsningen var dock inte så dålig som det kanske nu låter. Egentligen så var boken bra, grejen är just att jag läst liknande alldeles för många gånger. Jag vill ha något nytt och fräscht; inte en i mängden. Jag gillade bokens början och slut och är faktiskt nyfiken på fortsättningen. Jag vill definitivt läsa mer av Kjeilen i framtiden och tror att hon kan utvecklas mycket. Hon behöver bara få sin egna unika touch på böckerna, arbeta på karaktärerna och jobba på trovärdigheten.