Ink
Fakta:
Handling:
"På grund av en familjetragedi tvingas Katie Greene lämna allt som är välbekant och flytta över halva jordklotet. Hos sin moster i den japanska staden Shizuoka känner hon sig vilsen av flera anledningar - hon kan inte språket, kan knappt hålla i ett par ätpinnar och lyckas aldrig komma ihåg att ta av sig skorna inomhus. När Katie träffar tystlåtne Tomohiro, skolans stjärna i nationalsporten kendo, blir hon både fascinerad och lite rädd. Det känns som om hans tuffa fasad är ett försök att hålla henne på avstånd, för när de är nära varandra händer de mest oförklariga saker. Pennor exploderar och bläck börjar droppa. Och om det inte är så att Katie hallucinerar, så får teckningar liv."
Recension:
"På grund av en familjetragedi tvingas Katie Greene lämna allt som är välbekant och flytta över halva jordklotet. Hos sin moster i den japanska staden Shizuoka känner hon sig vilsen av flera anledningar - hon kan inte språket, kan knappt hålla i ett par ätpinnar och lyckas aldrig komma ihåg att ta av sig skorna inomhus. När Katie träffar tystlåtne Tomohiro, skolans stjärna i nationalsporten kendo, blir hon både fascinerad och lite rädd. Det känns som om hans tuffa fasad är ett försök att hålla henne på avstånd, för när de är nära varandra händer de mest oförklariga saker. Pennor exploderar och bläck börjar droppa. Och om det inte är så att Katie hallucinerar, så får teckningar liv."
Recension:
Ink började rätt starkt och jag blev omedelbart fascinerad av den annorlunda YA-miljön. Boken utspelar sig i Japan och Suns beskrivningar gör att den vackra miljön etslar sig fast i läsarens huvud, och stannar där långt efteråt läsningen är avslutad. De första hundra sidorna tyckte jag var väldigt intressanta; det kändes annorlunda att läsa om denna typ av övernaturlighet, och jag gillade Sun för hennes unika uppbyggnad av världen. Det kändes äkta. Läsaren har inte bara kunskapen om att karaktärerna befinner sig i Japan, utan man känner det också. Men efter ett tag började jag tröttna. Tempot saktades ner och boken började komma in i den vanliga mallen för typiska YA-kärleksberättelser.
Boken blev helt enkelt alldaglig; inte tillräckligt originell. Fler och fler klichéer kom in i bilden och jag slutade att gilla huvudkaraktären då hon var alldeles för besatt och överdriven. Efter ett tag blev till och med bläckets magi - som jag från början tyckt om och funnit unikt - rätt fånigt. Boken kändes planlös, och ungefär halvvägs igenom var jag uttråkad.
Jag kommer att vilja läsa fortsättningen; Rain, och jag hoppas verkligen att den är starkare än Ink. Denna började bra och annorlunda, men tyvärr föll den i den vanliga mallen för YA, som jag läst alltför många gånger. Det blev helt enkelt inte intressant att läsa efter ett tag. Men tack vare miljön och Suns skrivande så är Ink endå en helt OK bok.
Boken blev helt enkelt alldaglig; inte tillräckligt originell. Fler och fler klichéer kom in i bilden och jag slutade att gilla huvudkaraktären då hon var alldeles för besatt och överdriven. Efter ett tag blev till och med bläckets magi - som jag från början tyckt om och funnit unikt - rätt fånigt. Boken kändes planlös, och ungefär halvvägs igenom var jag uttråkad.
Jag kommer att vilja läsa fortsättningen; Rain, och jag hoppas verkligen att den är starkare än Ink. Denna började bra och annorlunda, men tyvärr föll den i den vanliga mallen för YA, som jag läst alltför många gånger. Det blev helt enkelt inte intressant att läsa efter ett tag. Men tack vare miljön och Suns skrivande så är Ink endå en helt OK bok.
