Bringing Down the House är en komedi regisserad av Adam Shankman, med bland annat Steve Martin, Queen Letifah, Eugene Levy, Joan Plowright, Jean Smart, Kimberly Brown, Missi Pyle och Angus Jones i huvudrollerna. Filmen är 101 minuter lång, rekommenderas från 7 år och spelades in 2003.
Handling:
"Peter är en småtråkig Los Angeles-advokat som inte kan glömma sin ex-fru. Han försöker ändå gå vidare, och på en chatt faller han för en ung, blond, kvinnlig advokat. När Peter bjuder hem henne får han sitt livs ckock - hon är definitivt inte blond, än mindre advokat. Hon heter Charlene och är stor, högljudd och har rymt från fängelset. Charlene påstår visserligen att hon är oskyldig och vill ha Peters hjälp att bli rentvådd. När Peter vägrar börjar Charlene steg för steg förvandla Peters välordnade tillvaro till ett enda stort kaos."
Recension:
Jag är ärligt talat besviken på Bringing Down the House. Det är inte en film jag hade särskilt höga förhoppningar på, men jag hoppades ändå på att den skulle vara småmysig och rolig. Istället är det en orealistisk film som är överdriven på gränsen till löjlig. Jag tycker filmen är allmänt jobbig.
Charlene stormar in i familjens liv.
Alla karaktärerna är väldigt respektlösa. Många är dessutom rasistiska och beter sig illa. Det inkluderar även karaktären Charlene, som jag tyckte om minst av alla. Både handlingen och karaktärerna är stereotypiska och trots att de spelas av duktiga skådespelare så fastnar tittaren inte för dem. Jag brukar vanligtvis gilla Steve Martin (Fullt Hus), men tyvärr har de senaste komedierna jag sett honom i floppat.
Peter försöker hantera Charlene tillsammans med jobb och familjeliv.
Bringing Down the House kan bli lite smått underhållande ibland, men för min del är filmen alldeles för tröttsam att se på. Jag gillar varken karaktärerna eller handlingen och trots att filmen har sina roande stunder så är det ingenting som varar särskilt länge.