Försoning
Handling:
"Neferet är galnare än någonsin - och farligare! Hennes hetaste önskan är att få härska i de dödligas värld som Mörkers Gudinna. Som ett första steg har hon gjort Mayo Hotels alla gäster och personal till sina undersåtar. Inte bara Tulsa, utan hela världen är hotad. Och det är bara Zoey och hennes vänner som kan stoppa henne. Slutstriden är här!"
Recension:
Usch, vad jag är besviken på House of Night-serien. De första böckerna är bra och serien har haft potential, men efter den femte boken blev böckerna sämre och sämre. Hade serien klämts ihop till fyra eller fem böcker hade den varit mycket bättre. Istället har vi nu fått 12 utdragna, intetsägande och bleka böcker. Försoning är tack och lov den avslutande delen, och den är aningen bättre än sin föregångare, men fortfarande inte bra.
Casts skrivteknik är allmänt dålig. Visst är den lättsam, men dialogerna är alldeles för klyschiga och handlingen är väldigt förutsägbar. Det händer väldigt lite i boken och det känns som att författarna inte haft en plan med Försoning, utan snarare hittade på slumpmässiga och meningslösa saker allteftersom de skrev. Boken består mest av onödig dötid innan det faktiskt händer något som påverkar handlingen.
Jag är inte förtjust i karaktärerna. Inte nog med att de känns tillgjorda, utan Neferet - som jag tidigare gillat - har blivit otroligt fånig och lättlurad. Läsningen känns ofta löjlig och det är mer än en gång boken får läsaren att himla med ögonen.
Allt som allt så är Försoning inte en bok jag är särskilt förtjust i. Serien var bra i början men blev snabbt sämre. Försoning är såklart kul att läsa för att få ett avslut på denna långa serie, men den är dåligt skriven, klyschig, förutsägbar och allmänt fånig. Hade jag inte varit så fast besluten vid att avsluta serien hade jag antagligen inte läst den.
