Fakta:

Cinder är den första delen i The Lunar Chronicles-serien av Marissa Meyer. Boken är 327 sidor lång och publiceras av Modernista bokförlag. Det är en modern återberättelse av den klassiska berättelsen om Askungen.

 

 

Fast detta är den tredje gången jag läser Cinder så var det fortfarande en fantastisk läsupplevelse. The Lunar Chronicles är min favoritbokserie och jag avgudar Marissa Meyer för hennes skrivteknik. Hon har byggt upp en trovärdig och fängslande futuristisk värld. Boken utspelar sig i framtidens Kina (Nya Beijing för att vara exakt) efter det Fjärde Världskriget och det är riktigt intressant att se hur hon har utvecklat samhället. Boken är välskriven och genomtänkt och lyser av Meyers imponerande kreativitet.

 

När jag försöker förklara för mina vänner vad Cinder är för slags bok hör jag själv hur konstigt och fel det låter. ”Det är en mörk återberättelse av Askungen, blandat med aliens och dystopiska cyborgs” – brukar det låta. Och visst stämmer det, men boken är så mycket mer än så. Sättet Meyer sammanfogar dessa kontrasterande delar är fantastiskt och trots att det är rätt uppenbart att sagor och robotar inte hör ihop så blir det en enastående kombination. I Cinder finns de ikoniska scenerna från originalsagan, vilket gör att man läser boken fylld av nostalgi och en känsla av igenkännbarhet. Samtidigt har Meyer på ett fantasifullt sätt satt en modern prägel på allt och gjort berättelsen helt till sin egen. Cinder följer inte alls samma spår som originalsagan och blir definitivt inte förutsägbar, även om du skulle kunna varje detalj av Askungen utantill, eftersom tvisterna är många.

 

Som läsare fastnade jag redan vid första sidan. Man sugs in i berättelsen direkt och man vill hela tiden veta mer om världen och karaktärerna. Meyers språk är trollbindande och tack vare att boken är så pass säregen och har ett bra tempo så blir den aldrig tråkig. Cinder blandar spänningsfylld action med sockersöt romans och precis som USA Today uttryckt sig så känns den som en unik mash-up av Askungen, Terminator och Star Wars.

 

Jag har aldrig varit med om en författare som varit så duktig på att måla upp karaktärer som Meyer. Hon lyckas göra dem levande och säregna. Cinder är en otroligt stark och medryckande huvudkaraktär. Det är lätt att känna empati för henne och jag älskar hur snabbtänkt och rapp i käften hon är. För ovanlighetens skull så är också sidkaraktärerna flerdimensionella och lätta att tycka om. Tillsammans gör den livliga och underhållande androiden Iko, den fascinerande boven Levana, drömprisen Kai, gulliga Peony och den empatiske Erland Cinder till ett mästerverk.

 

Låt dig inte luras av att Cinder är en återberättelse av Askungen. Boken är ovanligt tungsint för att vara i YA-genren och Meyer är inte rädd för att visa samhällets korruption och mörker. Pesten skördar liv till höger och vänster, Cinder får utstå psykisk misshandel och vanvård, cyborger i samhället har inget värde och ägs av deras förmyndare. De har ingenting att säga till om och möts endast med fördomar och avsky. Cinder har också glädje, humor och romantik, men det är viktigt att komma ihåg att den inte är lika sötsliskig som originalsagan.

 

Som helhet är Cinder fantastisk. Det är en genomtänkt, berörande och unikt komponerad blandning mellan Askungen och dystopisk science fiction. Meyer skriver vackert och får läsaren att fastna redan vid första meningen. Med en intressant värld, livliga karaktärer och actionfylld handling tar Marissa Meyer med läsaren på en vild och spännande resa som sträcker sig mycket längre än den klassiska sagan. Redan tidigt i boken förstår du att Cinder är en bok du aldrig kommer att glömma.