Fakta:

Insurgent är regisserad av Robert Schwentke och i huvudrollerna får vi se bland annat Shailene Woodley, Theo James, Kate Winslet, Ansel Elgort, Jai Courney, Miles Teller, Zoë Kravitz, Naomi Watts, Maggie Q och Daniel Dae Kim. Filmen är 119 minuter lång, rekommenderas från 15 år och spelades in 2015. Den baseras på boken med samma namn, skriven av Veronica Roth.

 

 

Insurgent är enligt mig en bra film. Visst har den sina brister, men jag tycker ändå att den lyckas att stå på egna ben och vara underhållande. Specialeffekterna är grymma och filmen som helhet är riktigt snyggt gjord. Den dystopiska världen är läckert och trovärdigt konstruerad och Insurgent har precis som första filmen i franchisen en intressant samhällsuppbyggnad.

 

 

Det är mindre action men fler simuleringar med i Insurgent än Divergent, så det beror helt på vad du eftertraktar som tittare om du gillar filmen eller inte. Att actionen minskat har gjort att Insurgents tempo sackar efter lite och filmen kan emellanåt kännas lite händelselös. Men ökningen av antalet simuleringar bidrar till en mer unik och fascinerande känsla.

 

 

Det jag gillar mest med filmen – förutom konceptet som den grundas på - är hur stjärnspäckad den är. Nu är det visserligen så att jag, trots att jag gillar dem som skådespelare, inte tycker att Shailene Woodley (The Fault in Our Stars) och Theo James (Underworld: Awakening) passar i huvudrollerna. Som tittare förväntar vi oss att Tris och Four ska ta publiken med storm; med en oslagbar kraft, men istället känns de tafatta och platta. Däremot tycker jag att Kate Winslet (Titanic) passar utomordentligt som Jeanine. Som skådespelare är hon otroligt professionell och mogen och med skillnad från Woodley så utstrålar Winslet en otvivelaktig styrka till tittaren. Det är också riktigt roligt att få se Maggie Q (Nikita), Daniel Dae Kim (Lost) och Ansel Elgort (The Fault in Our Stars) i filmen, trots att det inte är särskilt långvarigt.

 

 

Insurgents stora nackdel för läsarna är att den är väldigt olik boken. En hel del viktiga karaktärer från boken syns antingen väldigt kort eller har helt klippts bort från filmen. Några exempel är Johanna, Uriah, Tori, Marcus, Cara, Fernando och Zeke. Dessutom har de ändrat många av Tris karaktärsdrag från boken. Hon har inte alls samma posttraumatiska stressyndrom som vi förväntat oss och många hennes Divergenta talanger är i filmen undantryckta. Filmen har också ändrat något av det mest fundamentala i Tris: antalet falanger hon har amplitud för. För oss läsare är det en självklarhet att Tris passar in i tre falanger – De Osjälviska, De Tappra och De Lärda. Men för att få Tris att bättre passa in i det ändrade konceptet har de gjort att hon har amplitud för alla fem falanger.

 

 

Den ändringen jag stör mig mest på är dock Jeanines mål och fokus. I filmen finns en speciell låda som Jeanine vill öppna. För att göra det behöver hon hitta en Divergent som kan klara av simuleringar anpassade till alla falanger (därav den ovanstående Tris-ändringen). I boken existerar inte den lådan och Jeanines anledning till sin Divergent-jakt är istället att studera deras hjärnor och skapa en simulering för att kontrollera alla Divergenter. Till sin hjälp finns i filmen en gadget som visar hur många procent Divergent en individ är. Apparaten finns inte i boken, utan testobjekten samlas in beroende på ålder och falangamplitud. Avslutet i Insurgent är även det mycket skilt från boken och filmen slutar i allmänhet i en mycket lyckligare ton.

 

 

Som helhet så tycker jag att Insurgent är en bra film. Trots den lite långsamma takten och alla dess skillnader från boken, så var det roligt att få följa karaktärerna igen. Jag älskar hur stjärnspäckad filmen är, och avgudar många av effekterna. Ja, Insurgent har många logiska luckor och förutsägbara vändningar, men är du inte alltför petig så borde du mycket väl kunna uppskatta filmen ändå.