Spökstaden
Spökstaden (org. Hollow City) är fortsättningen på Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, skriven av Ransom Riggs. Boken är 430 sidor lång och publiceras av Rabén&Sjögren bokförlag.
Handling:
"Efter att ha klarat sig från Miss Peregrines ö, flyr Jacob med sina vänner till den märkliga staden London. Där hoppas de på att finna ett botemedel till deras älskade föreståndarinna. Men i denna krigshärjade stad lurar hemska överraskningar efter varje hörn. Och innan Jacob kan ta de besynnerliga barnen till säkerhet måste han ta ett viktigt beslut om sin kärlek Emma Bloom."
Recension:
För ovanlighetens skull så gillade jag denna efterföljare betydligt mycket mer än första boken i serien. I Spökstaden får vi lära känna karaktärerna mycket bättre och deras charm sätter sig fast hos läsaren på ett helt annat sätt än i Miss Peregrines Hem för Besynnerliga Barn. Ransom Riggs är en riktigt duktig författare och trots att han tagit element från andra ungdomsböcker så har han konstruerat Spökstaden så att den känns helt egen.
Faktum är att detta är en unik läsning. Riggs har en annorlunda berättarteknik och det är väldigt svårt att sätta fingret på vad som är så speciellt. Man behöver läsa boken för att förstå. Spökstaden har i alla fall med både spänning och underhållning och just det annorlunda sättet som Riggs förmedlar sig på gör att boken känns väldigt säregen.
Jag gillar konceptet och tycker att det är väldigt intressant med tidsresor. Det är dessutom mycket modigt att ta sig an det ämnet eftersom det är svårt att få trovärdigt. Men Riggs lyckas riktigt bra och det är fängslande att få läsa om en helt annan era.
Precis som i tidigare bok så använder Riggs sig av gammaldagsa och småruggiga fotografier som på ett innovativt sätt kompletterar hans text. Det blir en annorlunda upplevelse att själv få se hur karaktärerna och omgivningen ser ut i Riggs ögon, istället för att föreställa sig allt på egen hand.
Allt som allt så gillar jag Spökstaden och jag ser fram emot nästa del i serien. Dock måste jag också skriva att jag inte är superexalterad över denna, men jag vet inte riktigt varför. Det är en bra bok helt enkelt, men inte toppen.