The DUFF
The DUFF är regisserad av Ari Sandel och i huvudrollerna får vi se Mae Whitman, Robbie Amell, Bella Thorne, Bianca A. Santos, Skyler Samuels, Nick Eversman, Allison Janney och Ken Jeong. Filmen är 100 minuter lång, rekommenderas från 15 år och spelades in 2015. Den släpps av Noble Entertainment.
Handling:
"Bianca är en självsäker tjej som går sista året på gymnasiet. När hon får höra att hon omnämns som DUFF till sina mer eftertraktade vänner krossas hennes världsbild direkt. För att återuppfinna sig själv och kunna attrahera dömkillen Toby anlitar Bianca sin granne Wesley, en av skolans populäraste killar, som kärlekscoach. Skolans största mobbare Madison gillar inte alls att en DUFF umgås så nära med hennes ex-pojkvän, men en hemsk viral video kan itne stoppa barndomskompisarna Bianca och Wesley från att börja se varandra med helt nya ögon och inse att alla är någons DUFF."
Recension:
The DUFF (som står för Designated Ugly Fat Friend) är en väldigt typisk high school-komedi. Den tillför egentligen ingenting nytt till området, men den lyckas ändå öppna upp ögonen igen för den nästa bortglömda genren. The DUFF är en trevlig, lättsam och öppenhjärtig komedi som inte slår nya höjder, men som jag definitivt kan tänka mig att se igen.
Bianca är DUFFen i sin vänskapskrets.
Var dock beredd på en stor härva klyschor. Karaktärerna är väldigt stereotypiska och dialogerna är minst sagt schablonartade. Manuset känns aningen nött och filmen är otroligt förutsägbar. Inte heller kan jag påstå att The DUFF är särskilt trovärdig.
Wesley försöker hjälpa Bianca att bryta sig loss från sin DUFF-ettikett.
Skådespelarna är dock helt okej och trots att jag inte är jätteförtjust i många av karaktärerna så tycker jag att Mae Whitman är charmerande som Bianca. Hon gör filmen söt och mysig att se på, och hennes underhållande och charmanta stil gör att man nästan förlåter filmens alla klyschor.
Madison känner sig hotad av att ha Bianca nära sitt ex.
Som helhet tycker jag att The DUFF är helt okej. Det är definitivt ingen ny Mean Girls, men den öppnar upp ögonen för high school-genren igen. Bortsett från klyschorna och förutsägbarheten så är det en mysig och trevlig film att se på.
