My Name Is Khan
My Name Is Khan är en film regisserad av Karan Johar, med bland annat Shah Rukh Khan, Kajol, Katie A. Keane, Kenton Buty, Benny Nieves och Arjan Aujla i huvudrollerna. Filmen är 128 minuter lång, spelades in 2010 och rekommenderas från 11 år. Du kan se trailern här.
Handling:
"Rizwan Khan har Aspergers syndrom, men har ändå lyckats skapa sig ett bra liv i USA med sitt livs kärlek Mandira. Efter 9/11 faller Rizwan offer för de fördomar terrorn skapat och hans sjukdom misstas av staten för suspekt beteende. För Rizwan börjar en omtumlande resa för att rentvå sitt namn."
Recension:
My Name Is Khan är en av de få Bollywood-filmerna som inte definieras av dans- och sångnummer. Istället får vi se en dramatisk och minnesvärd resa med fler än ett viktigt budskap. Filmen är vackert filmat och har ett genomtänkt och välskrivet manus. My Name Is Khan som helhet känns lite som en sammansättning av Forrest Gump och Slumpdog Millionaire; och resultatet blir förvånadsvärt bra.
Rizwan reser från Indien till USA för att skapa ett lyckligt liv.
Filmens skådespelare är duktiga och känns väldigt trovädiga. De vet hur de ska beröra tittaren och lyckades få mig att både skratta och gråta. My Name Is Khan har många underhållande och varma scener, men fokuserar mycket på tyngre, allvarligare ämnen också. Några exempel är terrorism, rasism och mobbning. På så sätt lyckas filmen verkligen påverka tittaren känslomässigt.
Mandira försvarar Rizwan när människor inte förstår sig på hans sjukdom.
My Name Is Khan är rätt lång och kan bli lite småseg ibland, men allvarligt talat så tycker jag att längden är näst intill perfekt. Den hade kunnat förkortats med kanske tio minuter, men majoriteten av filmens scener känns essenssiella för känslan och förståelsen. Den känns inte utdragen och jag blev inte lättdistraherad av händelser omkring mig, utan fokuserade hela tiden på filmen.
På grund av sin Asperger och sitt ursprung blir Khan grovt missförstådd.
Allt som allt är My Name Is Khan en bra film. Den är smårolig och dramatisk, och lyckas få fram många olika känslor hos tittaren. Trots att den inte framkallade några kraftiga känsostormar så både skrattade och grät jag. Skådespelarna är duktiga och karaktärerna utmärkande. Det är en film man minns långt efteråt, och de få brister som finns glöms snabbt bort.
