Den femte vågen är en bok som jag både älskar och ogillar på samma gång. Bokens största styrka är dess koncept. Den femte vågen är mörk, fängslande och riktigt fascinerande. Idén med att utomjordingarnas attacker kommer i vågor är väldigt medryckande och jag som läsare drogs in i boken och ville hela tiden veta mer. Världen är otroligt bra uppbyggd och karaktärerna är intressanta.

 

Rick Yancey skriver riktigt bra och trots att han blandar olika tempus så blir det ingenting som stör läsningen; snarare tvärt om. Runt hundra sidor i början består av tillbakablickar; någonting jag inte är ett stort fan av, men de var så pass välskrivna och fascinerande att jag inte kunde släppa taget. Det var väldigt intressant att få läsa om hur allting började, om de olika stegen som leder fram till mänsklighetens undergång.

 

Dock är Den femte vågen också riktigt långsam och det är inte förren slutet som det blir lite högre tempo med  action. En stor del av boken är väldigt seg och det enda som håller upp boken vid de tillfällena är just karaktärerna och konceptet. 

 

En annan sak som jag störde mig lite på vad att det ibland var svårt att avgöra ur vilket perspektiv man läste ur. Ofta tog det några sidor innan jag listade ut om jag läste ur Cassies, Zombies eller Nuggets synvikel. Personligen gillade jag verkligen alla perspektiven eftersom de var så olika och utspelade sig på olika platser, men min favorit är nog Cassies.

 

Allt som allt är Den femte vågen en spännande och välskriven mörk bok. Den kan bli seg och småtråkig ibland men det kompenseras med den starka världsuppbyggnaden och de intressanta karaktärerna. Jag är defintivt nyfiken på att läsa fortsättningen, Det oändliga havet, och är sjukt taggad över filmatriseringen med Chloë Grace Moretz i huvudrollen.