Stekta Gröna Tomater (org. Fried Green Tomatoes at Whistle Stop Café) är en film regisserad av Jon Avnet, med bland annat Kathy Bates, Mary Stuart Masterson, Mary-Louise Parker, Jessica Tandy, Cicely Tyson, Chris O'Donnell och Stan Shaw i huvudrollerna. Filmen, som spelades in 1991, rekommenderas från 11 år. Den är 125 minuter lång.
Handling:
"Evelyn Coucn har problem med sitt äktenskap, men ingen verkar ta henne på allvar. När hon hälsar på släktingar på ett åldersdomshem träffar hon en gammal dam; Ninny Threadgoode, som berättar historien om Idgie Threadgoode, en ung kvinna i Alabama på 20-talet. Genom Idgies inspirerande liv får Evelyn nytt mod och vänskapen till Ninny blir stark."
Recension:
Alla omkring mig har i många år sagt att jag borde se Stekta gröna tomater men jag har envist låtit bli. Titeln är minst sagt inte inbjudande och omslaget är inte heller det särskilt lockande. Men nu tog jag en ansats att se den och jag blev minst sagt förvånad. Visst är det inte en ny favorit, men det är den hittills bästa filmen jag sett nu i januari 2015.
Ninny berättar gamla historier för Evelyn.
Stekta gröna tomater följer samma mall som många andra framgångsrika filmer, som exempelvis Titanic, Water for elephants och The notebook, där en äldre människa återberättar sin historia. Trots att jag inte är överförtjust i återblickar så fungerar det riktigt bra här då manuset är genomtänkt och välskrivet. Filmen blandar dåtid och nutid och binder samman karaktärerna på ett otroligt mysigt och vackert sätt.
Hon berättar om flickorna Idgies och Ruths liv.
Många kända skådespelare är med i filmen, fast i sina yngre dar förstås. Bland annat Kathy Bates (Titanic), Chris O'Donnell (NCIS: Los Angeles), Constance Shulman (Orange is the new black) och Mary-Louise Parker (Weeds) spelar rollerna. Men även de mindre kända skådespelarna, som exempelvis Masterson, gör väldigt bra och inspirerande prestationer. Jag kan till och med sträcka mig så pass långt att Masterson gjorde filmens bästa prestation och jag älskar hennes karaktär som är fylld med liv. Karaktärerna i allmänhet är väldigt älskvärda och lätta att följa.
Idgie och Ruth öppnade upp ett kafé och hjälpte hemlöse Smokey Lonesome.
Filmen är berörande utan att bli sorgsen och underhållande utan att bli rolig. Jag skulle klassificera den som en bitterljuv feel-good-film. Stekta gröna tomater är en perfekt film att se när man vill mysa, och den är både varm och inspirerande.