I Dödens Stad
I Dödens Stad är den tredje och avslutande delen i Maze Runner-trilogin av James Dashner. Boken är 332 sidor lång och släpps av Semic bokförlag.
Handling:
"De har tagit ifrån Thomas allt: hans vanliga liv, hans minnen och nu hans enda vänner. Världen ligger i ruiner och han har skaffat sig övermäktiga motståndare. Men Thomas fiender vet inte att han har fler minnen av sitt tidigare liv än de tror. Han minns tillräckligt mycket för att veta att man har ljugit för honom. Tillräckligt mycket för att göra uppror. Thomas överlevde labyrinten. Han överlevde vansinnets öken. Han är redo att ge vad som helst för att rädda sina vänner. Men sanningen kan vara det som slutligen krossar honom."
Recension:
Maze Runner-trilogin är riktigt bra. Världen är genomtänkt och konceptet välgrundat och intressant. Dock fängslades jag inte lika mycket av I Dödens Stad som jag hoppats på, och det är tyvärr den svagaste delen i trilogin. Största anledningen till detta är att boken förlorar lite av seriens unika touch och faller offer för dystopiklyschorna. Dessutom mister handlingen mycket av sitt mål och känns både svagare och otydligare.
I I Dödens Labyrint var jag djupt fascinerad av karaktärerna. Intresset hölls kvar även till I Vansinnets Öken. Men nu, i I Dödens Stad, är jag ärligt talat inte särskilt förtjust i dem längre. Det är underligt, men någon gång under läsningens gång försvann mitt intresse för dem. Jag tycker att de har utvecklats åt helt fel håll. Thomas är otrevlig och de andra är konstant arga, vilket inte är särskilt kul att läsa om. Det kom till och med till den punkten att jag inte brydde mig om vilka som överlevde, trots att det var gamla favoriter. Det är otroligt sorgligt och besynnerligt att det blev så, men I Dödens Stad lyckades verkligen ta död på karaktärerna.
Nu ger jag säkerligen uppfattningen att I Dödens Stad är en dålig bok och det är den verkligen inte. Dashner är en duktig författare och bygger upp konceptet snyggt. Boken har en hel del action och tempot hålls på en bra nivå genom hela boken. I Dödens Stad är alltså en schysst och intagande bok, men som inte lyckas nå upp till samma klass som de tidigare böckerna.
