Ponyo på klippan vid havet
Ponyo på klippan vid havet (org. Gake no eu no Ponyo) är Hayao Miyazakis första film utförd i akvarellteknik. Rösterna görs av bland annat Yuria Nara, Hiroki Doi, Kazuko Yoshiyuki, Tomoko Yamaguchi och Jôji Tokoro. I den engelskt dubbade versionen görs rösterna av bland annat Cate Blanchett, Liam Neeson, Matt Damon och Tina Fey. Filmen är 101 minuter lång, rekommenderas från 7 år och spelades in 2008. Äventyret baseras på Den Lilla Sjöjungfrun av H. C. Andersen.
Handling:
"Fiskflickan Ponyo längar till världen ovanför vattenytan. Efter att ha träffat människopojken Sosuke blir hennes längtan allt större. Ponyo gör allt för att få vara med sin Sosuke. Vad hon inte räknat med är att hon samtidigt skapar obalans i världen. Havet gör uppror, och på dess vågor springer hon till sin älskade vän. Men ska Ponyo kunna fortsätta leva sitt liv som människoflicka och ska havet dra sig tillbaka och balansen i naturen återställas igen?"
Recension:
Det kommer knappast som en chock att Ponyo på klippan vid havet är fantastisk som familjefilm. Det är en av de mest bedårande och magiska filmerna jag sett. Ponyo på klippan vid havet är en nytolkning av H. C. Andersons klassiker Den Lilla Sjöjungfrun, och visst syns vissa likheter i konceptet och utformningen av handlingen. Dock bryter sig Ponyo på klippan vid havet loss från klyschorna och lyckas stå på egna ben.
Lilla Ponyo lever med sin pappa och sina syskon djupt nere på havsbotten.
Karaktärerna är otroligt söta och rara och det finns en stor glädje i att få följa Ponyos resa. Både Ponyo och Sosuke är förtjusande och jag älskar den genuina relationen de har till varandra. De bidrar med en härlig charm som gör att tittaren sent glömmer filmen. Jag gillar också att karaktären Sosuke är så pass mogen för sin ålder. Trots att han endast är fem år gammal tar han ansvar och visar tillgivenhet till sin familj och sina vänner. Han är ”lillgammal” och trots att han är lekfull och fylld med energi så är han också mycket klok för sin ålder och respekterar sin omgivning.
Den lilla fisken längtar upp till ytan.
Filmen är riktigt vackert animerad och skaparnas lekfullhet och fantasi lyser igenom skärmen. Ponyo på klippan vid havet är en film som passar både små barn och vuxna. Det är en oerhört oskyldig och lättsmält film, men dess enkelhet kommer snarare som en fördel än en nackdel eftersom den ger tittaren en varm och glädjande känsla inombords.
Ponyos mamma är den mäktiga havsgudinnan.
Det som Ponyo på klippan vid havet brister på är dock att den saknar en djupare handling och den karaktäristiska mörka tonen många av resterande Ghibli-filmer bär på. Personligen är det ingenting jag stör mig på, men det gäller att man är på rätt humör för att se Ponyo på klippan vid havet. Eftersom den är så pass lättsam kan den säkert framstå som tråkig om man förväntat sig ett spännande äventyr. Det finns dock ingen avsaknad av budskap. Ponyo på klippan vid havet förmedlar till tittaren att vi ska ta hand om och visa respekt för naturen och alla dess varelser, och det är enligt mig ett meddelande både många små och stora behöver ta till sig.
Med sin nyfunna vän Sosuke får Ponyo uppleva hur det är att vara människa.
Allt som allt är Ponyo på klippan vid havet en bedårande film. Den är inte riktigt lika bra som exempelvis Lånaren Arrietty och Spirited Away, men jag älskar den lättsamma tonen, karaktärernas charm och att den nytolkar den klassiska sagan vi alla har kommit att älska. Det är en perfekt film att se med hela familjen samlad.
