The Big C, säsong 2
I den andra säsongen av The Big C får vi se Laura Linney, Oliver Platt, Gabriel Basso, Cynthia Nixon, John Benjamin Hickey, Phyllis Somerville, Hugh Dancy, Reid Scott och Gabourey Sidibe i huvudrollerna. Säsongen är 350 minuter lång, består av 13 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2011.
Handling:
"Efter att sjukdomsdiagnosen har satt hennes trycka värld i gungning delar Cathy till slut med sig av nyheten till sin familj, och bestämmer sig för att satsa på en experimentell behandling."
Recension:
Efter den första säsongens succé var jag självfallet tvungen att titta vidare på The Big C för att se hur det går för Cathy, hennes familj och vänner. Och trots att säsong 2 inte är lika klockren som den första, så bibehåller den fortfarande en riktigt hög kvalité. Fast serien är otroligt lättsam och glädjefylld är den på något sätt kraftfull på samma gång. Att blanda humor med tragedi skapar kraftiga känslostormar och en extra stor sympati för karaktärerna.
Cathy försöker få sonen att inse allvaret med hennes sjukdom.
Skådespelarna är magnifika i sina roller och Laura Linney (Love Actually) glänser som Cathy. John Benjamin Hickey (Transformers: de besegrades hämnd) är väldigt humoristisk, Cynthia Nixon (Sex and the City) har en hel del charm och trots att jag inte tidigare varit särskilt förtjust i Oliver Platt (2012) så växer han som skådespelare för varje avsnitt och jag börjar gilla honom allt mer. Karaktärerna är starka och jag kan personligen identifiera mig med dem allesammans. Jag gillar hur de kompletterar varandra med sina skilda personligheter och gör serien hel.
För att kunna betala Cathys sjukvård tvingas Paul ta ett jobb han avskyr.
Någonting jag stör mig på är dock att Cathy har börjat se döda människor. Jag ser det som ett irritationsmoment att hon samverkar och pratar med individer som dött tidigare i serien. Jag tycker att de som dör ska förbli döda och försvinna helt, inte fortsätta att integrera med karaktärerna. Till exempelvis Harry i Dexter, som störde mig från början till slut. Jag hoppas verkligen inte att det blir samma sak i The Big C, men som det ser ut nu verkar serien gå efter Game of Thrones-citatet "what is dead may never die"...
Adam finner en osannolik allierad.
Den andra säsongen lyckades, precis som den föregående säsongen, att beröra mig till tårar. Varje avsnitt är laddat men det som tog mig över gränsen var det sista avsnittet, ”Crossing the Line”. Avsnittet avslutades med en oförutsägbar tvist som satte mina tårkanaler i arbete.
Att vara nära döden innebär en mycket osäker tillvaro.
Allt som allt är andra säsongen av The Big C bra. Den blandar många olika känslor och lyckas både beröra och underhålla. Trots sitt tunga budskap är serien otroligt lättsam och säsongen går väldigt snabbt att titta klart på. Det är en serie jag rekommenderar till er som söker en varm och känslopåverkande feel-good.
