Hobbit: Femhäraslaget
Jag blev glatt förvånad över Femhäraslaget. Jag avgudar Sagan om Ringen-trilogin och har därför blivit väldigt besviken på de tidigare Hobbit-filmernas mycket sämre kvalité. Femhäraslaget når självfallet inte upp till ursprungstrilogins storslagna värde, men jag måste säga att den är riktigt bra.
Femhäraslaget är filmat på ett otroligt professionellt och vackert sätt. Trots att det är fem olika arméer som slåss på samma gång blir filmen förvånande nog inte rörig. Kameran håller koll på alla karaktärerna och actionscenerna är välgjorda och imponerande. Det är otroligt roligt att få återvända till Midgård och som alltid fascineras jag av världen. Midgård har en så pass förtrollande miljö och fängslande karaktärer att jag som tittare blir helt tagen.
En av de bästa sakerna med Hobbit-filmerna är att vi får återse många kära karaktärer från originaltrilogin, trots att det är som sidkaraktärer. I Femhäraslaget får vi exempelvis se älskvärda karaktärer så som Galadriel, Elrond och Saruman, och självfallet spelas de av samma begåvade skådespelare som i Sagan om Ringen. Cate Blanchett (Blue Jasmine) är sagolik i sin roll och lyckas verkligen göra Galadriel till en beundransvärd och fabulös kvinnlig karaktär. Det syns att Blanchett är en otroligt skicklig skådespelerska med mycket erfarenhet, och hon ger sin styrka till sin karaktär. Även Hugo Weaving (Bangkok Hilton) och Christopher Lee (Charlie and the Chocolate Fabric) är fantastiska som Elrond och Saruman.
Naturligtvis har Femhäraslaget också fenomenala skådespelare i huvudrollerna; filmen är minst sagt stjärnspäckad. Alla imponerar stort men det är några som står ut ur mängden. Ian McKellen (Da Vinci Koden) är självklar som Mithrandir, Martin Freeman (Fargo) lyckas göra Bilbo både inspirerande, stark och underhållande, Evangeline Lilly (Lost) har lyckats få mig att älska en karaktär som inte ens finns i boken, Orlando Bloom (Pirates of the Caribbean) spelar Legolas helt naturligt och med glans och Lee Pace (Guardians of the Galaxy) är den perfekta Thranduil. Jag hade inte kunnat önska mig en bättre casting.
Dock finns det förstås också nackdelar med Femhäraslaget. En av de sakerna som ständigt får mig att häpna över Sagan om Ringen-trilogin är att teamet bakom filmerna verkligen brydde sig om miljöerna och karaktärerna; så pass att de lade ner oerhört mycket tid och energi på att skapa dem för hand. I Hobbit-filmerna är dock det mesta gjort med hjälp av CGI och trots att det är grymt vackert att se på så försvinner en del av känslan. Med allting handgjort känns helheten mycket mer imponerande och realistisk. Nu ser allting på något sätt mer slappt och oäkta ut.
Trots att jag nu faktiskt börjat gilla Tauriel (som spelas av Evangeline Lilly) så är filmens romanser någonting jag stör mig på. De känns lustiga och framtvingade, och jag kan inte riktigt ta dem på allvar. Det gäller inte bara Tauriel och Kili, utan även relationen mellan Mithrandir och Galadriel. Att ta vänskapen steget längre på det viset gör att deras förhållande känns mer tillgjort.
Det som gör att jag gillar Femhäraslaget betydligt mycket mer än tidigare Hobbit-delarna är att det känns som att det händer mycket mer. De tidigare filmerna har varit relativt stillsamma och händelselösa, men i Femhäraslaget finns mycket spänning och action. Tempot är förhållandevis väldigt högt och trots att hela Femhäraslaget fokuserar på ett enda krig så blir filmen aldrig tråkig. Själva slaget slutar aningen abrupt och förutsägbart, men som helhet höll hela filmen en hög kvalité.
Allt som allt är jag ändå riktigt belåten med Femhäraslaget. Givetvis når ingen av Hobbit-filmerna upp till den höga ribba som Sagan om Ringen-trilogin har satt, men jag är faktiskt nöjd. Hobbit-filmerna har gett oss möjligheten att återvända till Tolkiens fantastiska värld och det är guld värt. Trots att kvalitén svajat i den nya trilogin så är Femhäraslaget en riktigt bra avslutning. Snyggt gjord, talangfulla skådespelare och en fantastiskt uppbyggd värld. Hobbit-filmerna må ha skapat vissa logiska luckor i förhållande till Sagan om Ringen, men jag kan med gott samvete skriva att jag är glad över att ha tagit del av detta äventyr. Hobbit-filmerna är ett bra komplement till ursprungstrilogin och Femhäraslaget är ett enastående slut på en underbar resa.
