Rome, säsong 1
I den första säsongen av Rome får vi se Kevin McKidd, Ray Stevenson, Polly Walker, Kerry Condon, James Purefoy, Ian McNeice, Lindsay Duncan och Indira Varma i huvudrollerna. Säsongen är 619 minuter lång, består av 12 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2005.
Handling:
"När soldaterna Lucious Vorenus och Titus Pullo återvänder till Rom efter åtta år anar de inte att de kommer att spela en nyckelroll i kampel om makten i riket. I det episka dramat, fullt med härskare och slavar, äkta män och fruar, kärlek och svek, får vi följa republikens fall och det kejserliga romerska imperets födelse."
Recension:
Så gott som alla jag pratat med har kastat lovord över Rome och fick det att låta som Game of Thrones med en romersk tvist. Mina förhoppningar var alltså på topp när jag såg serien. Och visst, Rome har precis som Game of Thrones politiska intriger och krigsdraman, men jag tycker inte att det går att jämföra. Rome är inte alls lika välgjord och genomtänkt och bjuder inte alls på samma laddade känsla. Med det sagt kan jag ändå skriva att jag gillar serien. Första halvan av säsongen är bedrövlig och otroligt tråkig. Väldigt lite händer och jag fastnade inte vid karaktärerna förrän senare i serien. Men de sex första beklagliga avsnitten kompenseras av de mycket starkare sex avsnitten mot slutet, som är fyllda med spänning och fascination.
Pullo tränar med pojken som ska bli man.
Förutom tempot i början av säsongen är bristen på realism det jag stör mig mest på med Rome. Det ska ju trots allt vara en någorlunda historisk serie men den framställer varken de forntida händelserna eller invånarnas uppförande rätt. Som tittare förstår man direkt att allting är påhittat och att man inte får en särskilt bra inblick i antika Rom. Man påminns konstant av detta genom att karaktärerna är för vulgära i sina tal och beteenden för vad som var acceptabelt på den tiden, och dessutom används nutida slang i många av dialogerna. Återgivandet har alltså en för modern touch för att kännas trovärdig.
Vorenus är en av Caesars trogna tjänare.
True Blood är bland annat känd för sina många sexscener, men jag känner att Rome har minst lika många, som dessutom är mer grafiska. I True Blood döljs det mesta av personernas privata delar men skaparna av Rome har verkligen inte varit rädda att blotta både helnakna kvinnor och män. Det i sig är inget problem, men det jag reagerade på är att det ofta kändes opassande och malplacerat att se på. Många gånger får vi ingen bakgrundsinformation händelsen och scenerna bidrar inte till handlingen på något sätt.
Adelskvinnorna konspirerar på egen hand på sidan om kriget.
Jag blev dock glatt förvånad över hur många fantastiska skådespelare som är med i Rome. Indira Varma (Game of Thrones), Polly Walker (John Carter) och Lindsay Duncan (About Time) sätter verkligen sina egna präglar på serien och blir minnesvärda, och Ray Stevenson (Thor) presterar starkt. Jag brukar inte heller gilla Kevin McKidd (Grey’s Anatomy) i vanliga fall, men han imponerade faktiskt stort på mig i Rome. Hans karaktär visade sig vara väldigt komplex och intressant att följa, och vänskapen med Pullo är väldigt medryckande.
Vorenus inser att Pullos vänskap är mycket värd.
Rome börjar alltså svagt och tråkigt men ungefär halvvägs igenom får serien mer intensiv action, starkare känslor och djupare karaktärer. Tempot kom alltså igång ordentligt och trots att det definitivt inte är en serie i kvalité med Game of Thrones så håller den måttet.
