The Big C, säsong 1
I den första säsongen av The Big C, skapad av Darlene Hunt, får vi se Laura Linney, Oliver Platt, Gabriel Basso, John Benjamin Hickey, Gabourey Sidibe och Phyllis Somerville i huvudrollerna. Säsongen är 348 minuter lång, består av 13 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2010.
Handling:
"Cathy Jamison är en 42-årig lärare som alltid har följt alla regler. Men när hon får en livsförändrande diagnos bestämmer sig Cathy för att leva sitt liv fullt ut. Hennes nya livsstil påverkar både hennes självupptagna familj, hennes grälsjuka granne och hennes okunniga elever."
Recension:
The Big C imponerade stort på mig. Det är en otroligt lättsam serie som går snabbt att titta klart på. Jag såg hela säsongen på mindre än en dag och kände direkt efteråt ett tomt hål som serien efterlämnade sig. Jag ska utan tvekan fortsätta att följa The Big C och jag längtar redan till nästa säsong.
Jamison-familjen är en normal famlij med vanliga problem.
Som ni förstår tar The Big C upp en hel del tunga ämnen, men serien gör det med bravur. Den är fylld med glädje och värme och det går inte ett avsnitt utan att serien får tittaren på bättre humör. Det blir en annorlunda känsla, eftersom The Big C lyckas framkalla så skilda känslor. Ena stunden sitter man och flinar åt något skämt, och sekunden efter blir man så pass berörd att man får svårt att hålla tårarna tillbaka. I slutet av det sista avsnittet bröt jag ihop totalt och kunde inte längre hindra gråten.
När Cathy diagnoseras med cancer förändras hennes liv.
Jag som tittare känner att jag kan relatera till seriens alla karaktärer. De flesta i vårt samhälle har haft en närstående som drabbats av cancer och kan på så vis känna en viss koppling till Cathy och hennes familj, men som tittare känner man också ett samband till karaktärernas livsgnista och ideal. De är så pass verklighetstroget uppbyggda att det känns som att serien handlar om människor man själv har i sin omgivning. Man kommer dem allesammans otroligt nära. Trots att Cathy är huvudpersonen så lär vi också att älska både hennes man, son, bror, granne och till och med hennes elever och läkare. Tack vare att man har medkänsla och förståelse för varende en av dem, uppfattas The Big C som en genomtänkt och välgjord serie.
Cathy vill kämpa ensam och bestämmer sig för att inte berätta för någon.
Ett annat stort plus med serien är de utomordentliga skådespelarna. Laura Linney (Love Actually) är verkligen strålande. Hon utstrålar en otrolig glädje genom skärmen och ger tittaren en ovanlig livsgnista. Hon lyckas få tittaren att värdera sitt liv annorlunda och man får ett slags lyckorus av att se henne som Cathy. Oliver Platt (2012) har aldrig varit en av mina favoriter men han växer faktiskt för mig framåt slutet av säsongen. Sedan har vi John Benjamin Hickey (Flags of Our Fathers); en skådespelare jag inte sett mycket av tidigare. Men han gör ett stort intryck och fick mig att skratta flera gånger tack vare hans charm. Jag gillar även Phyllis Somerville (The Curious Case of Benjamin Button) som verkligen bygger upp sympati för hennes karaktär.
Efter att ha följt alla regler i hela sitt liv är det skönt för Cathy att släppa loss.
Vi får också se en hel del begåvade gästskådespelare som även de underhåller. Bland annat Brian Cox (X-Men 2), Cynthia Nixon (Sex and the City), Liam Neeson (Taken), J. Smith-Cameron (True Blood), Phill Lewis (The Suit Life of Zack and Cody), Idris Elba (Prometheus) och Marcia Deboni (13 going 30) syns på skärm.
Snart sitter Cathy på en härva lögner som hon har svårt att ta sig ur.
The Big C är en rolig och berörande serie som tar upp döden på ett humoristiskt och avkopplande sätt, utan att förringa innebörden av cancer. Många skämtsamma filmer/serier om cancer bagatelliserar lidandet, men The Big C förskönar inte sjukdomen trots sin underhållande och lättsamma ton. Skådespelarna är som gjutna för sina roller och jag älskar den glädje som serien ger.
