Dimensioner
Dimensioner är Sofie Berthets debutroman. Boken är 401 sidor lång och publiceras av Modernista bokförlag.
Handling:
"Sjuttonåriga Nova elver ett vanligt liv på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex - då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst. Men så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att hon själv har en alldeles speciell förmåga. Alex säger att han kommit för att skydda henne. Men varför? Och från vem?"
Recension:
Tidigare erfarenheter har lärt mig att majoriteten av Sveriges författare inte kan mätas med andra länders. Men Dimensioner verkade lovande. Tidsresor som koncept, ett snyggt omslag och publicerat av Modernista? En gnista av hopp tändes.
Men bara efter några sidor slocknade gnistan helt. Klyschorna radar upp sig och jag vet inte hur många gånger jag suckade och himlade med ögonen. Boken har promotats som en spännande dystopi med tidsresor, men håller inte vad den lovar. Istället är Dimensioner ett blaskigt kärleksdrama.
I centrum ligger den ”romantiska relationen” mellan Alex och Nova. Det är kärlek vid första ögonkastet och de kan inte slita sig ifrån varandra. Alex är det första Nova tänker på när hon vaknar och det sista hon tänker på innan hon somnar. Som läsare påminns vi konstant om hennes känslor för Alex och inte mycket annat ligger i fokus. Hela konceptet är uttjatat och jag kände mig grymt uttråkad av läsningen.
Boken är väldigt vardaglig. Man kan tro att en dystopi med tidsresor ska ha mycket action, coola gadgetar och ett minnesvärt upplägg. Istället får vi läsa om när karaktärerna lagar mat, pratar om sex, åker buss och dylikt. Sådant kan fungera bra i början av en bok, som en språngbräda och kontrast till actionen som följer därefter, men att läsa om ett sådant vardagligt liv genom hela boken blir tråkigt. Jag fastnade varken för handlingen, konceptet eller karaktärerna och efter ungefär halva boken började jag skumma igenom sidorna.
Sammanfattningsvis måste jag skriva att jag är besviken. Jag hade hoppats på en spännande dystopisk bok om tidsresor, men fick istället ett klyschigt och platt kärleksdrama. Mitt intresse fångades aldrig upp och allt kärleksblask tröttade ut mig otroligt snabbt.
