Fakta

Ratter är regisserad av Branden Kramer, med Ashley Benson, Matt McGorry, Kaili Vernoff, Rebecca Naomi Jones och Alex Cranmer i huvudrollerna. Filmen är 80 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 11 april 2016 av Universal Sony.

 

 

Ratter är en besvikelse. Det jag trott skulle vara ett laddat, psykologiskt drama visade sig istället vara en ointelligent, otrovärdig och händelselös film. Ashley Benson (Pretty Little Liars) har talang, men på grund av det bedrövliga manuset får hon ingenting att arbeta med. 

 

 

Som tittare iakttar vi huvudkaraktären, Emma, genom den elektronik som omger henne, exempelvis hennes dator och mobiltelefon. Filmen är alltså inspelad i tredje person, och vi får se det som hennes förföljare ser. Fast det får tittaren att känna sig mer närvarande, så resulterar de underliga vinklarna även i en del irritation. Därtill är också klippen ryckigt ihopsatta.

 

 

Överflödiga scener bygger upp Ratter. Scener där Emma städar, dansar, rakar benen, målar naglarna, köper pizza och spelar Kinect präglar filmen. Under långa perioder iakttar vi en tom lägenhet, eller när Emma sover. Fast filmen endast är 80 minuter lång upplevs den som ofattbart utdragen. Jag kan inte påstå att jag blev uttråkad, men jag var inte heller särskilt intresserad.

 

 

Jag tycker om öppna slut. Jag gillar att själv analysera filmers scener och räkna ut vad som hänt. Men slutet i Ratter är skrattretande. Som tidigare nämnt händer ingenting under filmens gång; inte förrän ungefär två minuter innan slutet. Under de två minuterna väcks förhoppningar och spänningen tar vid rejält. Men filmen avslutas abrupt utan att ge något svar över huvud taget, och när eftertexterna börjar rulla kan jag inte undgå att känna mig lurad.

 

 

Allt som allt är jag mycket besviken på Ratter. Filmen har ett intressant koncept och ett gäng duktiga skådespelare, men utnyttjar inte sin potential. Genom störande kamera- arbete, obehövliga scener och ett slut som inte besvarar tittarens frågor går hela syftet förlorat.