Genom en stadig handling blir filmens första halva riktigt intressant. Därtill bidrar de trovärdiga skådespelarprestationerna till att Concussion blir ett starkt drama. Will Smith (Seven pounds) gör ett utomordentligt bra arbete och han lyckas ge sin karaktär komplexitet och ett känslomässigt djup som håller tittaren engagerad.

 

 

Men framåt mitten tappar Concussion något. Att Bennet tvingas låta andra tala å hans vägnar minskar antalet konfrontationer som han personligen måste hantera, vilket saktar ner tempot och reducerar dramat. Det gör även att den efterlängtade, känslomässiga gottgörelsen blir svagare.

 

 

Därtill känns romansen i Concussion som en svag sidparallell. Den ger filmen några härliga, kärleksfulla inslag men tar som helhet onödigt mycket fokus från den centrala handlingen. Dessutom påverkar kärleksintresset inte händelseförloppet, vilket gör att hon som karaktär upplevs vara överflödig.

 

 

Vidare saknar filmen tydliga indikationer på hur lång tid som har passerat, vilket gör att vissa händelser upplevs komma väldigt plötsligt. Ibland har flera år passerat när scenerna växlas, och eftersom situationen ofta blir tagen ur sin kontext hinner man som tittare inte med i karaktärernas känslomässiga utveckling. Det orsakar bland annat att Bennets relation med flickvännen Prema känns påskyndad, trots att de varit involverade länge.

 

 

Som helhet är Concussion ett intressant och trovärdigt drama, med en riktigt bra början. Dessvärre utnyttjar filmen inte hela sin potential och den senare halvan är svag.