Eftersom mängder av lovord har regnat över Illuminae är det med stor besvikelse som jag skriver att jag inte tyckte om boken. Jag ser romanens potential genom det nytänk- ande konceptet och den mycket intressanta handlingen: men problemen som uppstod på grund av bokens format gjorde att jag inte kunde njuta utav läsningen.

 

Illuminae är kreativt utformad och berättas genom hackade dokument, mejl, militära filer, medicinska rapporter, intervjuer, ritningar och dylikt. Hade dessa berättartekniker varit ett komplement till vanlig löptext hade det kunnat fungera bra, men eftersom de upptar hela boken skapas ett oönskat avstånd mellan författarna och läsaren. Trots den unika stilen känns texten opersonlig och det som hade kunnat bli en fenomenal berätte- lse upplevs istället som distanserat och rörigt.

 

All information som förmedlas berättas genom sekundära källor och som läsare får vi aldrig uppleva det som sker genom karaktärernas ögon. Istället återberättas händelserna via exempelvis chattforum och transkriptioner av videoinspelningar: vilket inte är till- räckligt för att ge berättelsen liv. Att romanen berättar istället för visar det som sker ska- par ett avstånd till karaktärerna och gör att läsaren aldrig lär känna dem ordentligt. Und- er hela läsningen kände jag mig som en passiv åskådare och jag började aldrig bry mig om vare sig handlingen eller protagonisterna.

 

Illuminae har ett riktigt intressant koncept och det syns tydligt att det är en genomtänkt roman. Dock hade jag svårt för formatet och jag upplevde mig vara alldeles för avsku- ren från berättelsen. Ibland kändes Illuminae mer som en lärobok än ett skönlitterärt verk, och för mig blev det helt enkelt inte en njutbar läsning.