Skolans hjälte
Originaltitel: Locker hero.
Längd: 303 sidor.
Bokförlag: Modernista.
Serie: Den otursförföljde Max Crumbly #1.
"Skolans mobbares nya hobby är att låsa in Max i hans skåp. Max vill på ett magiskt sätt rymma från skåoet och besegra mobbaren. Problemet är att Max inte direkt har några superkrafter. Hans kusliga och nästan övermänskliga förmåga att känna doften av pizza på flera kvarters avstånd skrämmer tyvärr inga skurkar på flykten. Ändå gör Max sitt bästa för att vara den hjälte hans skola behöver."
C. S. Lewis sade en gång att ”en berättelse för barn som enbart kan uppskattas av barn är inte en bra berättelse”. Dessvärre är detta fallet med Skolans hjälte. Det är i grund och botten en söt roman och hade jag läst den för tretton år sedan skulle jag troligen tyckt mycket om den. Men som vuxen charmas jag inte på samma sätt. På grund av bristande trovärdighet och en ointelligent huvudkaraktär faller berättelsen platt. Alla svårigheter som uppstår är i själva verket mycket lätta att reda ut, vilket gör att handlingen och karaktären upplevs vara relativt dumma.
Skolans hjälte är mer mysterieinriktad än Nikkis dagbok, som snarare fokuserar på protagonistens relationer. Detta ger boken ett stadigt tempo men förhindrar samtidigt läsaren att komma karaktärerna riktigt nära. Berättelser om hjältedåd och brott ligger i romanens mitt och därmed faller tjusningen med Russells intagande karaktärer bort.
Läsningen av Skolans hjälte är troligen mycket spännande för unga, men för oss vuxna blir det ett medelmåttigt tidsfördriv.
