Ormgudinnans besvärjelse
Ormgudinnans besvärjelse (org. The eye of the falcon) är den tredje delen i Bronsdolken-serien (org. Gods and warriors) av Michelle Paver. Boken är 246 sidor lång och publiceras av Semic bokförlag.
Handling
"För resten av världen ser Hylas bara ut att vara en före detta slav. Få anar att han har ett storslaget öde, att det sägs att han är utvald att kämpa mot de hänsynslösa Kråkorna som vill härska över alla Medelhavets riken. Men Hylas är ensam nu, och ger sig ut på jakt efter vännen Pira och lejonungen Amok. Under sökandet efter dem möter han onda andar, pest och ett askmoln som gudarna sänt för att beröva människorna solen. Samtidigt jagas han själv av krigarna som vill återta den magiska bronsdolken, nyckeln till makten. Kan Hylas och Pira tillsammans stå emot armén av krigare? Kan de lyfta förbannelsen och få tillbaka solen?"
Recension
Precis som jag nämnt i mina recensioner av de tidigare delarna i serien så kan jag inte uppskatta böckerna till fullo på grund av att jag inte är inberäknad i deras tänkta målgrupp. Vissa barnböcker passar alla åldrar, men Ormgudinnans besvärjelse behagar nog främst barn runt tio år. Fast boken är relativt mörk upplever jag som vuxen den som rätt långsam och ointressant.
Romanens bästa aspekt, är precis som i Eldsandarnas ö, att läsa ur djurens perspektiv. I denna omfattar det lejonungen Amok samt falken Ecko. Deras synvinklar tillför en helt ny upplevelse av karaktärerna och världen, samtidigt som deras berättarröster är roande.
Boken utspelar sig i Grekland under bronsåldern och Paver väver in både mytologi och historia i berättelsen. Eftersom romanen klarligen är genomtänkt och väl efterforskad är det en ideal bok att använda sig utav i grundskolans undervisning. Elever i klass 2-5 lär tycka att boken är mycket fängslande.
Som helhet är Ormgudinnans besvärjelse en bra bok för unga läsare. Med ett målande språk och en kunnig eftertanke förmedlar Paver både en spännande berättelse, charmiga karaktärer samt lärdomsfull historia som kan användas i undervisningssyfte. För mig, som är vuxen, är inte boken särskilt exalterande, men det betyder inte att jag inte ser dess värde.
