Planes, Trains and Automobiles
Planes, Trains and Automobiles (org. Raka spåret till Chicago) är en komedi regisserad av John Hughes. I huvudrollerna syns bland annat Steve Martin, John Candy, Laila Robin, Michael McKean och Dylan Baker. Filmen är 89 minuter lång, rekommenderas från 7 år och spelades in 1987.
Handling
"Neal Page är en man som jobbar inom reklambranschen, och det enda han vill är att flyga hem till Chicago för att fira Thanksgiving med familjen. Men det enda som händer är att han drabbas av en massa elände. Elände som personifieras i Del Griffith, en högljudd, men ändå sympatisk säljare, som drar med sig Neal på en vansinnesresa tvärs över landet. Det lär dröja innan Neal får hugga in på kalkonen."
Recension
Detta är en komedi som har fått mycket positiv kritik, men ärligt talat förstår jag inte varför. Det är en dussinfilm, som inte bjuder på något som vi inte redan sett. Den är förutsägbar, klyschig och har en typ av humor som inte alls passar mig. Trots att vissa delar var lite småcharmiga så skrattade jag inte en enda gång. Skämten är rätt dumma och allmänt vettlösa.
Neal träffar på den elände-bringaren Del.
I min smak är Planes, Trains and Automobiles alldeles för överdriven. Det blir till slut jobbigt att följa karaktärerna, eftersom hela filmen är orimligt överdimensionerad. Dessutom känns händelserna och karaktärernas relation framtvingade och omotiverade. Därtill är filmen alldeles för orealistisk. Jag har inget emot att filmer töjer på realiteten, men när både manuset, karaktärernas beteenden och budskapet känns verklighetsfrämmande så blir det inte längre roligt att se på.
Tillsammans tvingas det omaka paret resa över landet för att komma hem.
Jag förstår alltså inte tjusningen med Planes, Trains and Automobiles. Visst har den sina stunder och skådespelarna går inte att klaga på, men mer än så kan jag inte lovorda filmen. Den är för mycket: överdriven, orealistisk, förutsägbar och med riktigt dålig och uttjatad humor.
