Dödens port
Dödens port (org. House of Hades) är den fjärde och näst sista delen i Olympens hjältar-serien av Rick Riordan. Boken är 547 sidor lång och publiceras av Bonnier Carlsen. Boken vann Goodreads Choice Awards 2013.
Handling
"Nu är det kört. Percy Jackson och Annabeth har fallit ner i antikens helvete Tartaros. Bland floder av eld och giftiga växter överfalls de ständigt av nya vidriga demoner. De andra halvgudarna måste fortsätta uppdraget själva. Men för att komma vidare måste först Hazel överlista en pirat, Frank förklara krig mot en flock kor och Nico erkänna sin hemliga kärlek. Och vart har egentligen Leo tagit vägen? Deras enda chans att återförendas är via dödens port."
Recension
Olympens hjältar har varit en stark serie från första början, men Dödens port slår ändå de föregående böckerna med hästlängder. Språket är som alltid fantastiskt och romanen hålls lättsam trots en del intensiva scener. Den underhållande undertonen som kännetecknar Riordan finns ständigt närvarande och många dialoger samt tankegångar roar.
Trots det starka underhållningsvärdet tar Riordan även upp allvarligare ämnen. Mellan rappa dialoger och actionfyllda strider integrerar han aktuella områden som tar upp en stor del av samhällets diskussioner. Riordans närhet till verkligheten gör boken slagkraftig och skapar ett djup i berättelsen. Därtill är boken både spännande och berörande, vilket tar läsaren på en känslomässig berg- och dalbana där skratt växlas med tårar.
Trots att Dödens port berättas ur sju olika synvinklar blir boken varken jobbig eller förvirrande att läsa. Varje karaktär har en distinkt berättarröst och ett tydligt syfte, och sättet Riordan har knutit samman deras synvinklar fungerar riktigt bra. Deras färgglada personligheter gör dem enkla att tycka om och det är en fröjd att läsa de kvicka replikerna. I Dödens port tas därtill samtliga karaktärer på en resa för att upptäcka sig själva, vilket resulterar i att vi kommer dem ännu närmare.
Boken innehåller många referenser till Percy Jackson and the Olympians. Trots att jag inte läst den är det uppenbart att Riordan återkopplar till den ursprungliga serien. Med enkla medel får han de två serierna att kännas som sammanhängande enhet.
Ytterligare en styrka är mytologin. Riordan är häpnadsväckande kunnig och läsningen om de mytomspunna varelserna och platserna är interssant. Han levandegör de välkända berättelserna och fängslar läsaren med sin kunskap. Exempelvis så ges en mycket fascinerande inblick i dödsriket Tartaros.
Det enda jag reagerade på var att den omvända psykologin används mycket i boken. Det innebär att hjältarna pratar sig ur situationer där de inte har möjlighet att vinna i strid. Ofta är dessa scener mycket underhållande och tillför en hel del charm till berättelsen, men mitt bekymmer är just att ordcharmen fungerar varje gång. Det spelar ingen roll om de står framför en ondskefull jätte eller en illvillig gud: de lyckas alltid lura varelsen med relativt enkla knep.
Som helhet är Dödens port fantastisk. Med en härlig blandning av humor och spänning blir läsaren involverad från första sidan. Som en av seriens starkaste delar sätter den ribban högt för den avslutande boken: Olympens blod. Har du inte påbörjat den här serien rekommenderar jag att du gör det omedelbart.
