Fathers & daughters
Fathers & daughters är regisserad av Gabriele Muccino och i huvudrollerna är Russel Crowe, Amanda Seyfried, Kylie Rogers, Aaron Paul, Diane Kruger, Quvenzhané Wallis, Bruce Greenwood, Jane Fonda, Octavia Spender och Janet McTeer. Filmen är 111 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 15 februari 2016 av Scanbox.
Handling
"Författaren Jake Davis tappar helt fotfästet när en bilolycka med dödlig utgång lämnar honom ensam med 5-åriga dottern Katie. Förföljd av skuldkänslor efter den plötsliga förlusten av sin fru försöker han få de dagliga rutinerna att fungera, samtidigt som hans påfrestande släktingar gör allt för att ta dottern ifrån honom. Genom historiens gång får vi lära känna Katie som vuxen, förföljd av demonerna från barndomen, samtidigt som hennes pappa försöker hålla fast vid det han älskar högst på jorden: sin dotter."
Recension
Fathers & daughters är en gripande film vars starka handling och berörande koncept fängslar tittaren från början till slut. Genom en behaglig miljö, snyggt kameraarbete och minnesvärda repliker blir filmen vacker och får en värmande ton. Samtidigt behandar den en del tuffa ämnen, bland annat psykisk ohälsa, som ger filmen djup och en känslomässig inverkan.
Jake gör sitt bästa för att ta hand om dottern Katie.
Rollerna har tilldelats starka stjärnor som verkligen vet var de gör. Storartade Russel Crowes (Gladiator) insats är trovärdig och känslofull. Han har dessutom en underbar kemi med barnskådespelaren Kylie Rogers (The Whispers): som imponerar med sin stora talang. Vidare levererar även Amanda Seyfried (Mamma Mia!) och Aaron Paul (Breaking Bad), och det är roligt att få se Diane Kruger (Inglorious Basterds), Bruce Greenwood (Star Trek), Jane Fonda (The Newsroom), och Janet McTeer (The White Queen) i mindre roller. Allt som allt är skådespelarnas prestationer beundransvärda.
Som vuxen hemsöks Katie av sina barndomsminnen.
Fathers & daughters är dock lite smått klyschig och ibland sackar tempot. Därtill är det emellanåt svårt med tidsuppfattningen i filmen. Den växlar mellan dåtid och nutid utan att förvarna tittaren. Ofta förstår man i vilket tempus filmen berättas i, men ibland blir det förvirrande och osammanhängande.
Att brottas med psykologisk ohälsa gör det inte lätt att hitta kärleken.
Avslutningsvis är Fathers & daughters en bra film. Skådespelarna är enastående och konceptet berörande. Den starka handlingen griper tag i tittaren och intresset hålls kvar till slutet. Det är inget mästerverk – men definitivt en film värd att se.
