Jojjes ljuvliga medicin
Författare: Roald Dahl.
Serie: Fristående.
Längd: 105 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
Originaltitel: George's marvellous medicine.
"Jojjes mormor är en riktigt elak gammal tant. Jämt tjatar hon på honom om att han ska sluta växa, och hon vill att han ska äta vitkål med maskar i. Dessutom har hon världens sämsta bordsskick. En dag får Jojje nog och får en snilleblixt: han ska blanda ihop en högst speciell medicin som gör att hans mormor förvandlas och blir snäll! Kommer han att lyckas?"
Jojjes ljuvliga medicin är precis som Roald Dahls andra verk en enkel, snabbläst och mysig berättelse. Boken har ett fängslande språk, en originell handling och fina illust-rationer som kopplar an till texten. Huvudkaraktären Jojje är dessutom lätt att fastna och sympatisera för.
Som vuxen har jag dock ett lite mer kritiskt synsätt än om jag hade läst romanen som barn. Händelserna är både upprepande och förutsägbara, och det som sker är inte tro-värdigt. Dessutom hyser jag tvivel om det budskap som förmedlas. I boken blandar Jojje nämligen ihop en mängd olika, giftiga substanser som han sedan ger till sin mormor. När ”medicinen” börjar få konsekvenser är det inte riktigt någon i familjen som bryr sig om vad som händer med den gamla damen. Det finns en risk att detta ger fel signaler åt barn som inte ännu börjat förstå det här med ”moral”.
Som helhet är Jojjes ljuvliga medicin en mysig läsning, som passar bra vid högläsning. Barnet bör dock få förklarat för sig att det inte riktigt är okej att agera så som karaktärer-na gör i boken.
