Ur Askan
Originaltitel: Ruin and Rising.
Serie: Grisha #3.
Längd: 344 sidor.
Bokförlag: Gilla böcker.
"Skuggmästaren har intagit huvudstaden och gjort sig själv till kung över Ravka. Solbringaren Alina gömmer sig i underjorden bland uråldriga tunnlar och grottor, tillsammans med Mal och spillrorna av sin en gång så kraftfulla Grisha-armé. De förbereder sig för jakten på eldfågeln, främjaren som kan göra Alina tillräckligt stark för att mäta sig med Skuggmästaren, och som är Ravkas enda hopp om fred och räddning."
Ur askan är en bra avslutning på trilogin. Det är en spännande bok som ytterligare utforskar den fascinerande världen. Dessutom utvecklas karaktärerna. Fast jag tyckt om protagonisterna sedan första boken fastnar jag för dem mer än någonsin. Till och med seriens antagonist, Skuggmästaren, är omöjlig att inte hysa sympati för.
Mitt problem med Grisha-serien är dock avsaknaden av en stark, framåtdrivande hand-ling. Alla trilogins böcker har imponerande avslutningar, men själva uppladdningarna är händelselösa. Samma sak gäller Ur askan: mittpartiet är relativt monotont och jag hade helt enkelt velat få ut mer av berättelsen.
Dessutom tycker jag inte om när döda karaktärer kommer tillbaka till liv, eftersom den spänning och sorg som läsaren har upplevt vid dödsscenen förvandlas till antiklimax. Dessvärre har Bardugo valt att ge livet åter till en fallen protagonist, vilket ger ett all-deles för klyschigt och sötsliskigt lyckligt slut.
Ur askan är en bra bok, med intressanta karaktärer och en fascinerande värld. Dock utnyttjar den inte sin fulla potential och som läsare kände jag mig inte helt tillfredsställd när sista sidan var läst.
