Allt som blir kvar

Författare: Sandra Beijer.
Serie: Fristående.
Längd: 207 sidor.
Bokförlag: Natur&kultur.
 
"Mitt under brinnande juli gör Matildas pojkvän slut. Kvar är hon, i en öde lägenhet. Vem är hon, utan honom? Matilda måste fylla tomrummet och bästa vännen Miron tar henne under sina vingar. Han lovar att bedöva smärtan med nya äventyr. Tillsammans ska de rida ut sorgen, explodera i natten."
 
 
 
 
 
 
 
Jag ville verkligen tycka om Allt som blir kvar, men hade förvånansvärt svårt för den. Handlingen är alldeles för abstrakt, med fragmentariska händelser och en berättelse som aldrig utvecklas eller går framåt. Väldigt lite händer under läsningens gång och avsaknaden av en tydlig, röd tråd gör att jag får svårt att bilda mig en helhetsbild över vad boken ens handlar om. Fast boken är kort och läsningen gick snabbt, blev jag uttråkad flera gånger om.
 
Även karaktärerna är svåra att få grepp om. De har inga utmärkande personlighetsdrag och deras platta uppbyggnad får dem att kännas mer som tomma skal än komplexa människor. Jag kunde varken relatera till eller sympatisera för dem, och brydde mig ärligt talat inte om dem alls.
 
Bokens styrka är att den har ett mycket fint och målande språk. Men ibland blir det nästan för poetiskt. Den lyriska texten skapar distans till läsaren, och exempelvis dialogerna förlorar trovärdighet och blir på gränsen till fåniga. Det känns som att författaren har försökt för mycket, och tiden som borde ha lagts ner på en bra handling och stabila karaktärer gick istället till att formulera vackra meningar.
 
Allt som blir kvar är alltså en bok vars syfte jag inte riktigt förstår. Den fångade aldrig upp mitt intresse och engagerade mig inte i vare sig karaktärer eller handling, vad den nu än var.
 
 

Kommentarer

Skriv en kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback